Life in rain.

Jag vet inte vad livet är till för, jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra. Mitt hjärta skriker efter så många olika saker att jag inte vet vilket röst jag ska lyssna på. Jag går i tu, i tusen bitar. Att fly, att stanna, att kämpa och att ge upp. Jag är vilsen och ensam i min lilla själ. Mitt hjärta skriker efter att få fly till varmare breddgrader, till nya ställen, nya lukter, ny kultur och nya människor. Det gör ont inombords att vara fast, för jag är ändå vilsen. Mitt hjärta skriker efter kärlek och värme. Mitt hjärta skriker efter lugn och ro i kroppen, trygghet. Min hjärta skriker efter att få vara fast för någonting älskvärt, utan att vilja springa iväg. MItt hjärta skriker av panik över det som hänt, allt som gjorts mot Frida, hon som en gång i tiden var något annat än en skugga. Mitt hjärta skriker av ilska över min dumhet och dåliga beslutsförmåga. Mitt hjärta skriker efter att få le utan att behöva hålla tillbaka tårarna. Mitt hjärta gråter för att min själ ligger utspridd på alla möjliga platser och jag vet inte hur jag ska hitta dit, hur jag ska kunna samla ihop alla bitar och bli hel igen.

Jag skriker och gråter och slåss och skakar och darrar och sparkar och klöser. Men. Men? Tystnad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0