It's only in my head

Dagen har flytit på bra, Anna var här på besök och det var trevligt. Innan det så gjorde jag kikärtskidneybönormorotsbiffar, nytt och gott. Sen baka bröd och försök till plugg, men då kom suget, eller i plural snarare. Jag får inte, jag får bara inte! Jag gråter redan, så jävla jobbigt är det. Varför gick jag tillbaka hit, jag som kommit så långt? Nu måste jag ta mig igenom all skit igen. Jag är livrädd, liten och rädd. Vart tog allt vägen? Jag vill verkligen inte gå igenom allt igen, men det finns ingen annan väg. FAN. Hur i hela helvetet ska jag kunna plugga när jag sitter och gråter och håller på att gå sönder inombords? Måste andas. Andas. Andas...