It's only in my head

Jag förstår om människor i min omgivning är less på mig, jag klandrar dom inte, för jag är less på mig själv. Jag jag jag. BLÄ för det. Jag är så less på mig! Jag är less på att jag aldrig bestämt mig. Hur fan ska jag hinna med det när det är så mycket nytt i skolan? Jag vet att det är en dålig bortförklaring, man får ta sig tid. Jag är viktigast, eller hur var det nu? Kan inte tänka klart för tillfället, är hög på socker. Jag hade en poäng med det här inlägget, men kommer inte ihåg var det var. Det snurrar i skallen. Jag måste läsa den där jävla artikeln.

Hur fan ska jag få till mitt liv som jag vill ha det? Varför tänker jag inte? Jag tror jag har gett upp, omedvetet. Jag kämpar inte ens, jag gör inte det. Fy Frida. Du som hade kommit så långt, varför har du kastat bort det? Jag vet inte hur jag ska vända på allt, är rädd att det måste gå alldeles för långt först, det vill jag inte. KÄMPA. God damn it. Skärpning.