Eftertänksamhet

Livet passerar, men har jag lämnat några bestående spår än? Det känns som att jag står still, när andra rör sig framåt. Syns det att jag presterat, levererat och kämpat, även fast mitt yttre är nästintill detsamma? Jag vill lämna milstoplar i historien, ta mig framåt utan att hela tiden ramla tillbaka. Jag vill leva utan piller och glädjas åt att livet går upp och ner i lagom takt, precis som det ska vara. Jag vill se mitt leende ur din synvinkel, jag vill gå på stigen med dina oförstörda tår och jag vill känna regnet genom din hud. För jag tror det finns en värld utanför min, som väntar på att bli upptäckt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0