Dagens fundering

Om temperaturen steg till 22 varma grader imorrn, endast imorrn, hur mycket snö skulle hinna smälta?

(Angelicas svar: Du har för lite att göra. Haha)

Morgonmusik

Tänd eld på dina tankar
Med dina svarta tysta tårar
Och vi vet och du vet allt tar slut
Långsamt genom rummet går hon ut

Text från "Dom som försvann" av Kent


Tung början

Nästan en vecka sen sist. Hänt mycket och ingenting. Det är fullt och tomt. Har inte många ord över, är helt slutkörd när jag kommer hem från skolan och det tjuter. Just nu är det tungt, övergångsperiod? Ja tack.

Jag vill inte lämna ut mig

Klockan två tvättade jag ansiktet, tog en ny, oöppnad bok ur bokhyllan och kurade ner mig under filten. Det var tungt igår och känslan klängde sig fast även till denna dag.

Svart av rädsla.

Efter en bra helg i Skellefteå är det dags att ta tag i sitt liv igen och prestera något. Är dock så jävla livrädd att jag tror jag smulas sönder av oro. Jag har gjort det förrut, men samtidigt känns det som att jag aldrig gjort något liknande, aldrig aldrig, för rädslan glömmer sina erfarenheter. Håll mig i handen, snälla.

To skeå we go

Tänkte packa igår, men blev inte av, så idag fick jag göra spontan-stress-packning (som jag igår drömde om).
Nu är lunchen i magen och snart dags att bita sig i tån och ta sig till busstationen. Hej hej!

Freeze

Mitt humör är som en hackigt byggd berg- och dalbana. Lite kasst och inget man åker mer än en gång. Pendlat mellan hopp och hopplöshet, mellan förtvivlan och glädje.

Just nu är det bra bra bra BRA och då stännar vi där (lite extra länge).

Duktigheter

Igår blev det en stur (tur) på staden med min kära vän Angelica. Jag var så duktig och prövade bara ett endaste plagg! Det går framåt för min anti-shopping-behandling. Kom dock hem med det enda plagg jag prövade, men den toppen var så hihihihimla snygg att jag trodde jag skulle dö om jag inte köpte den!

Kvällen spenderades med händerna i deg och mjöl. Slutresultat: en limpa-isch och en massa mjukt tunnbröd.

Kände mig stark igår, som att jag ändå tagit ett litet, litet steg ifrån det dåliga och det kändes så bra. Keep on track!

Paus

Idag är det vilodag från träningen så nu ska jag istället sysselsätta mig med husliga sysslor, som att baka bröd, laga mat och dammsuga. Lite boring, men ändå skönt i snöstormen (mini).

"Jag vill kräkas-listan"

Jag vill kräkas över (dock ej bokstavligen talat, typ):
5. Att man drastiskt ökar risken för att få en hjärtinfark om man tittar på tv/dator mer än 2-3 timmar per dag.
4. Att det aldrig är tyst när det borde vara tyst. Alla apparater tjuter och gnager bort mitt tålamod.
3. Människor som inte stannar och frågar hur det gick när man ramlar pladask på marken.
2. Folk som är idioter. De borde låsas in i ett idiot-rum och strålas med anti-idioti.
1. Att Umeå är så jävla litet.


Jag tror det blir bra. Det tror jag.

Har panik över paniken, men ska bli såhå skönt att slippa planera så mycket för att få dagarna att passera utan att rasa samman. En vecka nu och jag tror det kommer att gå bra, måste nästan göra det.

Blev ingen träning idag. Vi skyller på magen och på att ingen klädde på mig träningskläderna, transporterade mig till IKSU och släppte av mig där (för då hade jag lätt tränat).

Men nya tag imorgon. Proppat kylen full med mag-snälla saker. Be nice back! Imorrn blir det inte bara bra, utan bättre.

Dags att sluta skriva innan sömnpillret kickar in för mycket och jag får för mig att skriva en novell.

Träning träning, kära träning

Var och tränade med Angelica igår. Gick först till IKSU, sen gymma och sen gick vi halva vägen hem, simla simla duktiga vi var! Jag kände mig levande. På kvällen var det sällskapsspel som gällde med tidigare nämnda och Erica. Det var väldigt väldigt trevligt. Jag levde igen.

Nu lever jag dock inte lika bra, magen är sämre igen och halsbrännan is still there, always there. Sömnen är tyvärr inte there utan somewhere annan. En vecka kvar tills verkligheten kommer igång igen. Jag är rädd och har panik och är orolig och allt sånt bajs. Tack och lov längtar jag lite, liiiiiiiite. Jag drömde att det inte gick. Jag hoppas det går.

Mag-status

Magen är lite bättre idag, började med det igår och håller samma status idag. Inte bra, men går inte runt som en läckande gastank längre och det är positivt.

Kolla in katten!


Ej nyansfri längre

Promenerat iväg till årets första pt-samtal. Stress dit och sen fram. Lugn där och bättre sen, tror jag. Små steg. Det går inte från helvete till himmel på ett kick. Jag måste lära mig att se de små framsteg jag gör. Det finns fler färger än svart och vitt, en hel massa underbara, hemska nyanser däremellan. Jag ska från och med nu bli nyansrik.

Ps. Tror 2011 är Nemo's gosigaste år. Nu ligger hon i mitt knä med huvudet på bordet, bredvid laptopen. Söt, ja!


Urhävning

Om två veckor ska jag försöka att leva ett normalt liv igen. Alltid igen och igen och igen, för efter en period blir det alltid break-down och sen reboot. Alltid starta om igen, ibland tar det dock längre tid än vissa andra gånger, men alltid, alltid reboota. Tur att jag är enivs.

Just nu känner jag mig som ett öppet skrapsår som är täckt med salva och ett mega-stort plåster. När ingen ser drar jag bort plåstret och ersätter salvan med salt och/eller handsprit, bara för att det är så jag gör. Jag behöver en FET kom-ihåg-lapp på insidan av mina ögonlock, för då kan jag inte missa den. Vet dock inte hur man fäster en sådan.

Orkar inte för tillfället, men så orkar jag, men inte alls, orkar inte kämpa, orkar inte ens lägga mig ner och ge upp. Orkar inget. Är bara så helt PIP JÄVLA LESS. Ibland får man vara less och idag ska jag vara sjukt less hela dagen, så jag har skakat av mig all less-het och orkar reboota imorgon. LESS. LESS, okej?

RSS 2.0