Urhävning

Om två veckor ska jag försöka att leva ett normalt liv igen. Alltid igen och igen och igen, för efter en period blir det alltid break-down och sen reboot. Alltid starta om igen, ibland tar det dock längre tid än vissa andra gånger, men alltid, alltid reboota. Tur att jag är enivs.

Just nu känner jag mig som ett öppet skrapsår som är täckt med salva och ett mega-stort plåster. När ingen ser drar jag bort plåstret och ersätter salvan med salt och/eller handsprit, bara för att det är så jag gör. Jag behöver en FET kom-ihåg-lapp på insidan av mina ögonlock, för då kan jag inte missa den. Vet dock inte hur man fäster en sådan.

Orkar inte för tillfället, men så orkar jag, men inte alls, orkar inte kämpa, orkar inte ens lägga mig ner och ge upp. Orkar inget. Är bara så helt PIP JÄVLA LESS. Ibland får man vara less och idag ska jag vara sjukt less hela dagen, så jag har skakat av mig all less-het och orkar reboota imorgon. LESS. LESS, okej?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0