It's only in my head

Även fast vi har det ganska jobbigt till och från så är Elma en liten solstråle. Nu ler och skrattar hon en massa och "pratar" så fort hon är vaken. Så fantastiskt att se hur hon utvecklas och blir mer och mer nyfiken och social!

Både Elma och jag har gått och blivit förkyld. Inte alls roligt. Låter så hemskt när hon knappt får någon luft när hon ammar. Usch vad jobbigt det är när ens lilla hjärta är småsjuk. Vill inte ens tänka på hur hemskt det måste kännas när ens bebis blir sjuksjuk.

Jag tycker veckorna går så snabbt nuförtiden, även fast de ganska ofta fylls med samma sak. Men idag ska jag göra något annorlunda (om kroppen är med mig), nämligen gå på stan alldeles själv. Behöver lite Frida-tid och kläder som passar.

Snart helg igen. Jag gillar inte helger längre.

Det är något konstigt med lördagar, för det är helt klart Elmas sämsta dag, nästan varje vecka. Stackars liten. Så därför tycker jag att vi stryker lördagar ur kalendern. Punkt slut.

Inatt vaknade lillan bara upp en gång och var hungrig! Det var förvånande men härligt. Dock resulterade det i bröstmjölksblött täcke och sprängande meloner. Men det är det värt.

Ljus start på den nya veckan, låt det fortsätta så.

Jag har läst nånstans att bebisars mage är som dummast när de är 6-8 veckor, så jag väntade mig en mirakulös vändning i onsdags (då Elma blivit hela 8 veckor gammal!). Den uteblev tyvärr och i samma veva konstaterde bvc-tanten att lillan har kolik. Det är inte lätt att vara liten.

Igår var ingen bra dag för oss på Brogatan. Elma skrek och grät och grät och skrek. Så hjärtskärande, extremt höga skrik att öronproppar togs i bruk. Skriken skär inte bara genom ens själ och hjärta, utan även benmärgen. Vi går uti av att se vår älskade lilla gråta och skrika sig alldeles röd och svettig. Tack och lov har lillan fått sova inatt. Håller tummarna för att Elma får må en hel massa bättre idag.