It's only in my head

Jag är illamående. Varför varför varför?
a) för att jag ätit nåt jag inte borde äta
b) för att jag sovit för lite
c) för att jag är stressad och orolig inför resan
d) för att jag fortfarande är bakis från i lördags
e) för att min jävla kropp är knäpp och jobbar emot mig

Ps. det blir INTE den stor stora resväskan, så det så!

Snart åker jag på minisemester, underbart. Skönt att komma bort från den tråkiga vardagen och träffa roligt folk som man saknat. Jag har redan hunnit vara på arbetsförmedlingen, cyklade fram och tillbaka (jävla träningsvärk) och nu så ska jag väl packa klart. Jag är en väldigt organiserad packare, men skitkass ändå. Iaf när det gäller mängden saker jag tar med mig. Tänkte först ta min vanliga lilla resväska, men insåg snabbt att det skulle bli svårt. En massa skor och 7 dagars kläder ska ju med, sen kanske jag råkar shoppa lite. Hehe. Så passa er för min stora resväska (dock ej den stooooora stoooooora). Nu måste jag aktivera mig lite, packa och dona. Oj nu knackade syrran på dörren. Tjohej.

Glögg måste ju vara det godaste som finns. Helt sjukt gott. Me like. Jävla pissigt att man bara kan köpa det runt jul. Skärpning systembolaget.

Gårdagskvällen var riktigt nice, innehöll en massa skojigheter. Fick ju träffa Lina, och det var inte igår, sen så spelade vi mario kart och boxades och bowlade på Wii. Och vi sköt med gummikulor (har fått hjärnstillestånd och glömt bort vad det heter!) och så lekte vi kurragömma, fast jag glömde bort den enda regeln vi hade, förutom att man inte fick skjuta varandra i ansiktet. Jag sprang runt ute och gömde mig, vilket man inte fick. Hehe. Men roligt var det, och gud vad jag sköt när jag hittade Anders. Vi spelade även ölspelet och sen så tittade Katta in, trevligt trevligt. Till slut tog vi oss ner på stan, efter jag klippt klart. Jag är en hejare på att leka frisör i fyllan. Gick ner på stan, och såklart ramlade jag, men fick bara en liten skråma på benet. Det var kvällen det. Oj vad jag skrattade, lät som en gris till och med. HAHA.

Nu måste jag packa, städa, fixa, dona, duscha, leta fram papper osv. So long.

Två små flugor i näsan.

Jaha och så hade man kommit hem från stugan, efter den vanliga kräk-bilfärden (bara lugn, det är inte jag som spyr, utan lill bullen aka Nemo). Det har varit en lantlig vistelse, hör å häpna, ja den var lantlig och vi var ute i skogen. Första dagen var pissig på olika sätt och vis, vädret kasst och ångesten bet sig fast i min osynliga svans. Anna och jag promenerade ut till fritiden och friheten. Det var väl varken eller, eller kanske både och. Var ju på fritiden och vi var ute i det fria (dock inlåst). Var iaf en trevlig promenad, Anna lärde mig allt hon kunde om blommorna längs vägkanten. Det kändes lantligt och mysigt. Jag är från och med nu inte extremt kass på vilda blommor. Tack Anna. Sem spelade vi kubb, vi var nästan lika urusla båda två, herreminje. Jag grät i smyg, dock inte över kubben, så hårt brydde jag mig inte.

Idag så har solen äntligen tittat fram, vi var återigen ute och gick, först sprang vi men jag satte en fluga halsen som aldrig försvann och blev kraxande andfådd, sen slog det tvärnit och jag kände mig kass igen och vägrade ta ett till steg (springsteg). Jag stod och surade ett tag (Frida 7 år) sen gick vi vidare och då blev det lite bättre. Inga fler flugor i mig och solen värmde. Vi tänkte till och med bada, men ångrade oss när vi stoppat ner stortån i havet och den dog direkt. En annan gång kanske. Katterna har iaf haft det trevligt, ute och nosat och strosat på tomten. Lantligt.

Nu är jag tillbaka i Umeå, med en massa saker att göra innan måndag, dumma ams och försäkringskassan. Blä för er. (Ta det inte personligt om ni jobbar där) Måste tvätta, packa, städa, fixa och dona, köpa dittan och dattan och allt möjligt, men det får jag göra imorrn, snart ska jag se reprisen av Morden i Midsommer. Det är värt.

Och tack emmy för att jag fick höra din röst, och skratta tillsammans. Det värmde och hjälpte.

Blommor jag lärt mig (skratta inte om ni redan kan dom)
Skvattram, Getram, Tuvull, Rödblära, Ängskovall, Roslinga, Hönsbär, Ekorrbär, Ögonpyrola, Strandglim.
Jaja ursäkta alla stora bokstäver, kunde inte sluta när jag väl börjat.
Over and out.

Så fullproppad, fullsmockad, sprängfylld med ångest, och den försvinner aldrig. Vet inte vart jag ska ta vägen, vill inte vara någonstans. Bort, hem, hit, dit, nej. Det känns som att ångesten förföljer mig, vart jag än tittar så står den där och pekar på mig, skrattar åt mig. Vart jag än vänder blicken så blir jag påmind om det förflutna, det jag försökt blunda för i alltför många år. Det går inte längre, och jag sväller. Allt är för mycket, ingenting för litet.

Ska packa min väska full nu och fly från det som går. Hej då.

Att sakna fast vi sågs igår, att hjärtat började värka så fort vi sa hej då. Klumpen i magen har inte lämnat mig än, och kommer nog inte göra det förrän vi ses igen. Tack och lov att alla inte försvinner från stan, en trogen medsyster kvar, tacka för det! Jag säger bara parksittning och halebop.

Dagarna går snabbt förbi mig, utan att jag vet av det så vaknar jag upp igen och det är återigen en ny dag. Jag älskar nya dagar, men jag hatar att alla dom som passerat försvinner in i glömskans dunkla hörn. Jag tycker inte om dagar, jag vill leva dagslös, jag vill aldrig gå isäng igen, aldrig vakna igen, inget stopp, inget start. Bara flyta på.

Gårdagen var för pissig för att vara sann, morgondepp, ont i magen opepp, förtvivlade förstörda tårar i ensamhet, adjö och nu sitter jag själv i min tomhet. Vad ska jag ta mig till? Skriver inte vad jag tänker, för det går bara inte. Övergiven.

Men igår kväll bestämde jag mig, för jag orkar inte med mer skit som jag själv kan styra över, sorg, sån hemsk sorg men det får jag nu, hoppas den försvinner med tiden, för jag har bestämt mig och satt ner och åt frukost, med en för liten sked. Och jag måste bestämma mig om och om igen, annars försvinner jag och jag vill inte försvinna ifrån er, det tänker jag inte utsätta er för. Jag vet hur smärtan av saknad bränner, och aldrig slutar bränna. Jag ska istället klamra mig fast vid er, mina kära som håller mig ovanför ytan, och jag ska börja leva. Annars förblöder jag.

Stugan ikväll, med Anna, det blir bra. Komma ut i naturen lite och glömma all skit för ett tag och bara vara. Vi ska aktivera oss med olika sommarsporter, och leka med katterna som får följa med oss ut i idyllen. Nu ska jag dansa för det är glädje.

Nisse, jävla nisse! Vilken pissig morgon, jag skulle aldrig klvivit upp, eller så skulle jag ha gått och lagt mig igen efter frukosten, som hittills är dagens höjdpunkt. Tänkte att jag skulle vara duktig idag och inte sova bort förmiddagen, och istället leva med ångesten. Duschar och kokar ägg samtidigt, det är ju trots allt tisdag och då måste man ha ägg på sin macka till frullen. Sen sätter jag mig vid bordet och skedar i mig yoghurten och tuggar i mig den goda mackan, men inte fan blev jag mätt efter det. Fyller på med lite till yoghurt. Otillfredsställande skit. Mera, mera! Men så kommer pappa hem och jag diskar bort efter mig och borstar tänderna, ledsen över att jag inte fortsatt äta. Fast det är ju bra, men ledsen som jag är vill jag sova bort all skit, men inte gör jag det heller. Jag sätter mig vid datorn och börjar räkna ut min ekonomiska situation. Trodde att det skulle bli bättre efter det, men inte fan hjälpte det. Inte fått några pengar från försäkringskassan än, och inser att jag måste betala två hyror innan jag får nå mer pengar, och dessutom föda mig själv hela augusti. Jag ha verklligen inte råd att leva. Jag som planerat in sundsvalls gatufest och en gotlandsresa. Allt känns helt plötsligt väldigt långt borta. Möbler ska jag ha råd att köpa också, kan ju inte sitta på golvet heller. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Hjälp mig. (och för att toppa det här så är tangentbordet cp och fattar inte vad det ska göra när man trycker på tangenterna. Skriv en bokstav för fan!)

Jag måste ha råd att ha roligt, annars går jag under. Men jag vet inte hur det ska gå till, kommer att gå under vilket som. Skit, rent ut sagt skit. Och inte får jag äta än heller. Allt är ba skit.

Solen skiner iaf ute, men det börjar väl regna lagomt till när jag ska cykla ner på stan. Snälla skin vidare!

Det är visst måndag idag, det visste jag inte riktigt om, inte ens om jag tänkte efter. Jag hade nog chansat på torsdag, fredag eller lördag. Inte ens lite nära, men men, man kan inte vara bra på allt här i livet. (Nu när man tagit det stora klivet. HAHA. Internskämt, de bästa).

Aja, nog med babbel. Vaknade upp, ja vad var klockan? Var iaf morgon och det regnade ute, eller? Okej, jag vaknade upp imorse, det kanske regnade eller så gjorde det inte det, men det  har då regnat i princip hela dagen. Pissigt jävla väder, men jag trotsade det och for ner på stan och träffade Ubbe (för er som inte vet så är det Emmy). Hon bjöd mig på lunch (hon har nu en innestånde hos mig, lunch alltså), sen sprang vi mellan galleriorna och svor över vädret. Men nånstans däremellan så provade vi tälttunikor och köpte sängkläder och gardiner, till min kommande lägenhet. Nu är det fan inte länge! Uschaligen vad jag längtar. Och bara 2 veckor till IKEA med mamsen och systeryster, måste skriva inköpslista. Ojoj vad jag kommer att bli fattig. Men fatta vad roligt att få inreda sin alldeles egna lägenhet! Och slippa vara hemlös, det är ju ganska nice det med.

Nu tappade jag måndags-tråden igen. När vi lessnat på stan, den lilla, blöta hålan, så sprack det upp och vi tänkte "woohoo nu kan vi gå hem". Tji fick vi. Jag tror att väderguden bara ville retas lite. Vi tog iaf bussen hem till Ubbe, och där fastnade vi vid datorn med varsin nyponsoppa-kopp. Vilken perfekt dag för nyponsoppa. Haha.

Nu har jag suttit och försökt ändra utseendet på bloggen, Ubbe och Hubbe kom på hur man gör hemma hos Emmy, så det har jag sysselsatt mig med i alldeles för lång tid. Såklart fick datorn krupp och stängde ner internet så det var bara att börja om. Men nu är jag iaf hyfsat nöjd. Helt nöjd blir jag aldrig.

Jag har förresten levt 7936 dagar idag. Min första reaktion var: Va fan? Har jag inte levt fler än så?
Och det är 100 dagar tills jag fyller år, kom ihåg det.


Måste ju lägga upp en bild på mina medsystrar, dom underbara. Saknar er!

Och så har man blivit bloggare, som många andra, ja jag föll ner i träsket jag med. Men jag tänkte att jag måste ha något att fördriva tiden med nu när man blivit frisläppt. Jepp du hörde rätt, jag har inte rymt utan jag har blivit frisläppt, ut i den verkligen världen. Skrämmande, som fan. Jag vill tillbaka, ta mig tillbaka. Saknar redan mina medsystrar. Vill tillbaka till den sköna soffan, till den avslappnade, trygga och öppna stämmningen. Jag är inte längre frejan, min tid på Frejagården är slut och nu ska jag börja leva själv, i det verkligen livet. Känner mig inte alls redo, inte än, inte nu, inte jag, inte här.

Vet inte riktigt vart jag ska börja, finns så mycket. Så jag börjar nog ingenstans, eller varför inte här? Det är lördag, dagen efter midsommar, en dag som var fylld med ångest, början till slut, lördagen den 21 juni. Snart är det juli, och då är det snart augusti och då flyttar jag. Herregud vad jag längtar! Tänk att få ett eget hem, mitt hem, för just nu är jag hemlös och kringdrivande. Lördag kväll och jag ska jobba. Har du hört nåt så tokigt? Varit sjukskriven i mer eller mindre ett år nu, och ikväll ska jag jobba, på max igen, såklart. Tack och lov har jag Lotta vid min sida. (Och Emmy som håller mig i handen på avstånd) Man måste ju få in pengar på nåt sätt, nu när sjukskrivningen gått ut, och jag är utkickad från freja, och måste ha råd att leva och ha roligt i sommar. Pengar är ett måste. Hälsan får komma sen. Men bra Frida, bara varit fri i sisådär 3 dagar och jag sätter redan hälsan i andra hand. Finfint. Bådar gott. Nä men det kanske är bra för mig om jag jobbar lite, känna mig duktig och så. Håll tummarna.

Åhå. Det är inte så länge tills jag far till Sundsvall för att äntligen träffa Tres och Joanna, och far på gatufesten med Tuss. Det bara måste bli av! Jag får helt enkelt ta mig råd. Gotland ska jag också ha råd med i sommar, för jag kan inte vara en hel sommar utan Ubbe.