Dagens fundering
(Angelicas svar: Du har för lite att göra. Haha)
Morgonmusik
Tänd eld på dina tankar
Med dina svarta tysta tårar
Och vi vet och du vet allt tar slut
Långsamt genom rummet går hon ut
Text från "Dom som försvann" av Kent
Tung början
Jag vill inte lämna ut mig
Svart av rädsla.
To skeå we go
Nu är lunchen i magen och snart dags att bita sig i tån och ta sig till busstationen. Hej hej!
Freeze
Just nu är det bra bra bra BRA och då stännar vi där (lite extra länge).
Duktigheter
Kvällen spenderades med händerna i deg och mjöl. Slutresultat: en limpa-isch och en massa mjukt tunnbröd.
Kände mig stark igår, som att jag ändå tagit ett litet, litet steg ifrån det dåliga och det kändes så bra. Keep on track!
Paus
"Jag vill kräkas-listan"
Jag vill kräkas över (dock ej bokstavligen talat, typ):
5. Att man drastiskt ökar risken för att få en hjärtinfark om man tittar på tv/dator mer än 2-3 timmar per dag.
4. Att det aldrig är tyst när det borde vara tyst. Alla apparater tjuter och gnager bort mitt tålamod.
3. Människor som inte stannar och frågar hur det gick när man ramlar pladask på marken.
2. Folk som är idioter. De borde låsas in i ett idiot-rum och strålas med anti-idioti.
1. Att Umeå är så jävla litet.
Jag tror det blir bra. Det tror jag.
Blev ingen träning idag. Vi skyller på magen och på att ingen klädde på mig träningskläderna, transporterade mig till IKSU och släppte av mig där (för då hade jag lätt tränat).
Men nya tag imorgon. Proppat kylen full med mag-snälla saker. Be nice back! Imorrn blir det inte bara bra, utan bättre.
Dags att sluta skriva innan sömnpillret kickar in för mycket och jag får för mig att skriva en novell.
Träning träning, kära träning
Nu lever jag dock inte lika bra, magen är sämre igen och halsbrännan is still there, always there. Sömnen är tyvärr inte there utan somewhere annan. En vecka kvar tills verkligheten kommer igång igen. Jag är rädd och har panik och är orolig och allt sånt bajs. Tack och lov längtar jag lite, liiiiiiiite. Jag drömde att det inte gick. Jag hoppas det går.
Mag-status
Kolla in katten!
Ej nyansfri längre
Promenerat iväg till årets första pt-samtal. Stress dit och sen fram. Lugn där och bättre sen, tror jag. Små steg. Det går inte från helvete till himmel på ett kick. Jag måste lära mig att se de små framsteg jag gör. Det finns fler färger än svart och vitt, en hel massa underbara, hemska nyanser däremellan. Jag ska från och med nu bli nyansrik.
Ps. Tror 2011 är Nemo's gosigaste år. Nu ligger hon i mitt knä med huvudet på bordet, bredvid laptopen. Söt, ja!
Urhävning
Just nu känner jag mig som ett öppet skrapsår som är täckt med salva och ett mega-stort plåster. När ingen ser drar jag bort plåstret och ersätter salvan med salt och/eller handsprit, bara för att det är så jag gör. Jag behöver en FET kom-ihåg-lapp på insidan av mina ögonlock, för då kan jag inte missa den. Vet dock inte hur man fäster en sådan.
Orkar inte för tillfället, men så orkar jag, men inte alls, orkar inte kämpa, orkar inte ens lägga mig ner och ge upp. Orkar inget. Är bara så helt PIP JÄVLA LESS. Ibland får man vara less och idag ska jag vara sjukt less hela dagen, så jag har skakat av mig all less-het och orkar reboota imorgon. LESS. LESS, okej?