Dagens

Jag fick en blomma och ett paket idag, det gjorde mig väldigt glad. Jag förvånar inte dig och du förvånar inte mig, det kan vara en bra sak. Hmm det där lät kanske fel... vet inte riktigt. Men det var iaf väldigt omtänksamt och jag blev glad. Det var dagens överrasking.

Dagens fju-pju (dvs utandning): redovisningen avklarad.
Dagens bubblare: riskudden.
Dagens dåliga: mina fötter.
Dagens goda: mörk choklad med kakaobönor.
Dagens idé: att börja måla igen.

Så diffust

Jag vet inte riktigt om jag kan säga att jag skjuter upp pluggandet, kan bara inte finna ro i min kropp, är som rädd för att stanna upp, verkligen sitta ner och tänka. Har haft jobbiga tankar idag som dök upp när jag lyssnade på andras redovisningar, jag vet inte alls vad jag ska tro. Högg till inom mig och en obehaglig känsla spred sig i hela kroppen, utan att jag vet varför Känns som att det ligger någonting långt under ytan och har börjat gro, och försöker ta sig upp. Jag är rädd och förvirrad.

Och tenta i övermorgon, hur ska det gå? Har inte pluggat ett skit.

D-day

Det är morgon och jag ska snart fara till skolan och vara där till 17, det är hemskt och stressande. Jag har inte tid att lyssna på en massa redovisningar! Jag vill göra våran och sen fara hem och plugga till tentan. Men men.

Jag börjar redan kallsvettas och magen är inte reko. Ja, jag kommer att fortsätta vara nervös och jag kommer att darra på rösten, det kommer att vara skitjobbigt men DET KOMMER ATT GÅ. Hoppas jag. Kan inte den här dagen vara över?

Avslut...

Nu ska jag snart gå isäng, min hjärna har slutat fungera för dagen. Har så många andra tankar som nästlar sig in, som t.ex. om det är farligt att svälja listerine? Förmodligen inte, inte så små mängder iaf. Men fy fan va starkt det är. Mina andra tankar är lite mer intressanta, men dom är för långa...

Jag fyller år i övermorgon! Woohoo eller woonee? Just nu nee för jag har tenta dagen efter = plugg heeeeela dagen.

-Jag kanske är smartare än vad jag tror. Tack Emmy :)

Nemo

Vad skulle jag ta mig till utan henne? Hon är min solstråle! Dessutom svarar hon på alla mina frågor, kanske inte alltid så förstående svar, men dock svar. Jag är aldrig ensam på riktigt.



Mitt val för kvällen

Struntar i VG-uppgiften, jag väljer livet i stället. Just nu känns det inte som rätt val, och förmodligen inte imorrn heller då det är redovisning för hela slanten. Men någon gång i framtiden kanske jag kan titta tillbaka och inse att jag valde rätt, för hälsan ska väl gå först, eller?

Kvällen är iofs inte slut, kanske stannar uppe länge, sover ändå skit så vad spelar det för roll? Aja, får se. Jag känner mig bara så jävla misslyckad om jag inte får vg (och då måste jag göra vg-uppgiften). VG är ju fan inte bra nog egentligen, inte i min värld, och nu ska jag bara nöja mig med ett g? JA JAG VET, DET ÄR ETT I-LANDS-PROBLEM. Men dock ett problem. Men livet ser inte lika ut som det gjorde på gymnasiet, då var ett bra (dvs det bästa) betyg högst upp på prio-listan, nu vet jag inte längre. Min värld är upp och ner, som vanligt nuförtiden. Det var fan lättare förr när man levde i ovissheten och sin egen drumdristighet utan att man insåg hur idiotiskt man agerade. Egentligen hatar jag ovisshet, men den här ovissheten är den enda som är bättre. Då var man helt och hållet inne i sjukdomen, och även fast man mådde skit så fanns inget annat och det var lättare på något sätt. Det är sjukt. Världen är sjuk. Jag är sjuk.


Tom i blicken

Skakar, magknip och fryser. Jag är inte sjuk, det är bara för mycket. Jag kan knappt andas. Känns som att jag har en utdragen panikattack. Jag vill inte ens äta, mår så illa. Och om jag INTE VILL äta, då är det illa.


Sidospår

Jag hamnade på sidospår nu, inte så ovanligt för dom som vet hur min basgrupp fungerar. Känner mig duktig ändå, för jag har börjat skriva på vg-uppgiften, och snart kommit en halv sida. Fan va mkt text som ryms när man inte har 1½ radavstånd! Galet. Aja, bara att låta fingrarna knappra mot tangenterna ett tag till.

Det gick bra på jobbet idag med, men var en person kort. Jag och Erika fick slita, utan rast i sisådär 7-8 timmar. Men vi höll humöret uppe ändå, mest hela tiden iaf. Så slut sen, men jag har inte stannat upp än, och det ska jag inte göra heller förrän jag går isäng, då kan jag krascha.

Frejamiddag även denna söndag, ikväll hos Tuss. Kom dit, och maten var klar. Underbart! Och underbart sällskap, underbart gott och underbart tryggt, underbart roligt, underbar saknad och underbar likör (hehe). Underbart slut på veckan.

Nu ska jag försöka hitta till den stora vägen igen och fortsätta med uppgiftsskrivandet.

(Jag lever och ler)

Kväll.

Dagen bra, kvällen bra. Dock inte så mkt gjort, eller jo egentligen så. Diskuterat en massa iaf. Det är bra med pluggsällskap. Jag klarar inte av att vara själv.

Nån som vill vara barnvakt åt mig? Bara att säga till så kan vi se när det passar.

Dag.

Det gick bra att jobba. Tack och lov. Jobb imorrn med. Hoppas vi skrattar då oxå. Plugg nu.

Höst och allt vad det innebär

Jag försvinner och glömmer bort, vill inte visa mig, allra minst jobba. Vill ligga under mitt täcke hela dagen, för där är jag säker. Det känns att det är höst igen, både ute och inuti mig. Jag tycker inte om det.


"When you want more than you have
you think you need
and when you think more than you want
your thoughts begin to bleed

I think I need to find a bigger place
'cos when you have more than you think
you need more space"

Ovanför ytan

Jag håller mig ovanför ytan, mestadels av tiden iaf. Jag har inte sjunkit så lågt än att jag inte lyckats ta mig upp till vattenytan för att ta en munfull med luft. Men jag liggar och guppar på vågorna, ibland kommer det en alldeles för stor och jag försvinner ner ett tag, men så simmar jag mig upp mot ljuset. Och så går det, om och om igen. Jag är för tillfället ovanför ytan, iaf med huvudet. Jag har kämpat hela kvällen för att det ska stanna så, och gör det fortfarande. Men snart är dagen över, och jag får börja om på berg- och dalbanan. Jag klamrar mig än så länge fast.

(Dock ser jag lite halvers, ena ögat varar och jag ser lite grumligt. Hmm.)

So when it comes down...

Jag biter ihop på dagarna, när jag är på skolan, men så när jag kommer hem, hungrig och slut efter dagens tänkande faller jag sönder. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, hur ska det någonsin gå, hur hur hur!?

Nemo rev just ner en vas på golvet, har hänt förut, men denna gång gick den sönder. Det small, och så var det glassplitter överallt. Jag skrek och blev skitarg. Men egentligen är jag inte arg för att den gick sönder, jag är inte arg på henne för att hon puttade ner den, jag är arg på så mkt annat men jag säger aldrig nåt. Och nu är jag sprängfull med ångest och vet varken in eller ut. Känner mig så maktlös, även fast det är jag som sitter på svaren, bara jag som kan vända allt, men jag vet inte hur. Jag har inte hittat nåt sätt som fungerar för mig och tiden börjar rinna ut.

Allt är för mycket och inget är för litet.

Murbygge

Jag bygger upp en mur runtomkring mig, jag stänger ute alla ni som jag vill ska komma in. Aldrig känt mig så ensam, i min egen fästning, och allt är mitt eget fel. Jag har stängt av, och inbillar mig själv att jag har gjort det för eran skull. Och där ute står ni hjälplösa, och ser mig falla utan att veta varför och utan att veta hur ni ska hjälpa mig upp. Jag vågar inte dela med mig av mina tankar och av min ångest, de är alldeles för tunga.

Det är jag som tagit avstånd, men ändå känner jag mig så ensam och övergiven.

Klockan tickar...

Oj vad tiden bara går och går och går!

Lördagskvällen blev lyckad, och det tackar jag Tuss och Mubbe för! Fast slutade iofs med att jag ramlade på cykeln, äkta Frida. Men det gick bra, bara lite ont i armen. Söndagen var dåsig, dimmig och drolig (kom inte på ett till ord på d). Sov ända fram till storhandlingen på Maxi, sen söndagsmiddag med de 5 underbara, därefter film. Sov i början av den, men vaknade till liv i slutet. Vi åt efterrätt och jag fick ångest, inte därför, utan för att jag började tänka mer än en timme framåt.

Idag är det måndag, jag vet inte varför, förmodligen för att den brukar komma efter söndag. Jag gillar inte denna dag. Har varit i skolan hela dagen och skrivit på paperet med basgruppen, men jag ville bara hem. Helt väck i skallen, orkeslös och ångestfull.

Nu har jag ätit middag och vill ha mera. Borde träna, måste plugga, min tunga svider, vill fara på affären, vart tog livet vägen? Allt är för mycket, inget är för litet, hur ska allt gå ihop? Hur ska jag klara av allt? Det är KAOS i min sfär.

Shopping

Shoppade loss rejält på stan. Galet mkt blev det, iaf för galet mkt pengar. Men är nöjd. Kom hem 2 byxor rikare (som jag tror jag kan ha på mig utan att vilja dö), två tröjor, ett linne, ett par stövlar (äntligen!) och sen en höst/vinterjacka. Väldigt stilrent alltihopa. Känner mig lite classy. Ja, piff!

Nu ska jag ta itu med nästa timme.

Vad händer ikväll? Vet inte om jag klarar av att sitta hemma, har ingen som kan komma och rädda mig. Eller?

Ner och upp

Besöket på öppenvården igår var som att doppa ner kroppen i en aktiv vulkan. Fy fan vilken smärta. Tårar som forsade och sån smärta i hela kroppen. Jag var helt förstörd. Och så fortsatte det hela dagen, bangade Pipes, bra och dåligt, satt hemma och grät till och från. Vid sjutiden fick jag nog, det gjorde så jävla ont i hjärtat, pallade inte mera. Ringde efter hjälp, Emmy kom rullandes på sin häst (cykel) och räddade mig från undergång. Det behövdes. Hon är bäst. Fick pannstryk och lugnade till slut ner mig. Somnade som ett litet barn sen.

Vaknade rätt så utvilad och inte så depp. Har tagit mig upp ur sängen och ska snart dra ner på stan. Jag tar en timme i taget, för jag orkar inte att leva en hel dag, men en timme det borde gå bra. En timme i taget. En timme, bara en timme, sen kanske en till, om jag klarade första timmen. Bara en timme. Det klarar jag.

Upp och ner

Knäckt imorse, fortfarande, så jag gick och la mig efter frukosten igen. Det brukar göra att jag är på bättre humör när jag vaknar upp men inte idag. Vet inte varför världen är upp och ner ibland. Snart ska jag på öppenvården, tror det kan bli jobbigt och jag vet inte vart jag ska ta vägen för jag gråter nästan redan. Ikväll ska jag på pipes med en massa folk i klassen, är det tänkt iaf. Men jag vill gömma mig, är stressad och förstörd och förstår inte hur jag ska klara av det. Men jag vet att det brukar bli bättre, bara jag tar mig ut, men jag vet inte riktigt, tror någon måste DRA mig ut. Vill du?


Huset i mitt hjärta...

Åh vilken härlig känsla jag har i kroppen efter att ha besökt det röda huset. Fast det beror nog inte på själva huset, utan snarare människorna som befann sig där ikväll. Tack älsklingar! Emmy och jag avslutade kvällen med skrattfest på bussen.

Jag vill som tillbaka till huset, men ändå inte. Det är så tryggt där, och man slipper allt som har med plugg att göra, där har man faktiskt tid att läsa en bra bok som man är sugen på. Där har man tid med sig själv, och där funkar maten. Men huset förändras, och om jag skulle vara där nu skulle det inte vara detsamma som då, inte samma människor med samma känslor inom sig. Men kommer alltid att sakna den tiden som vi delade med varandra i våras. Den underbaraste tiden i mitt liv, fast det var kantat med ångest. Men den tryggheten, gud vad jag saknar den. Oj nu blev jag sentimental och tårögd. Saknar mina medsystrar!

Nu ska jag försöka plugga.

Plugg sim pligg

Har nyss varit och simmat med Josse. Det var bra. Nu ska det bara fortsätta att vara bra. Har en massa att läsa, men ska till huset ikväll. Det är skönt, saknar det så! Men annars stenhård pluggning. Ska bara äta, sen plugga.

Down low

Det har varit två bra dagar i Tavelsjö. Internat är bra, vi hade skoj och lärde känna varandra bättre i klassen. Det är bra. Jag har ont i magen efter limbon.

Det borde vara bra, men jag har så mycket att brottas med på insidan att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så mycket jag borde göra, läsa en massa i kurslitteraturen men jag kommer inte framåt. Fortfarande hjärndöd från internatet, tom i skallen. Trodde att den känslan skulle försvinna, men det blir bara mer och mer påtaglig. I'm down low.

JA!

Äntligen har jag fått besked om csn, ja ja ja ja! Snart kommer pengarna att  börja strömma in. (eller nästan) Känns iaf extremt skönt att få veta att jag faktiskt får csn-pengar. Även fast jag vetat att det inte borde ha varit nå problem, så vet man ju aldrig, eftersom jag inte avslutade mina kurser förra gången jag pluggade.

Men nu kan jag andas ut. Pjuuuf.

"jag vet inte"

Förvirrad, så mkt i skallen, så många tankar fram och tillbaka. Vet inte vad jag ska tro om nåt, precis som förr när "jag vet inte" var mitt standard svar. Men nu har jag iaf en plan. Har bara inte tid att börja med den förrän på onsdag kväll, för ska bort på internat i Tavelsjö imorrn. Men sen ska det bli andra bullar, iaf en början till andra bullar. Jag tror att mitt "allt-eller-inget" tänkande har fällt mig. Allt är inte svart eller vitt, och så fort det går dåligt betyder det inte att allt är kört igen, och att jag måste börja om från scratch. Måste bara ställa mig upp och fortsätta. Allt eller inget ska bort, allt är för mkt och inget är inge bra alls.

Tiden bara flyger iväg när man har tråkigt

Imorse när jag vaknade var jag helt tom inombords, jag ville inte ens dö, och då är det illa. Känner ingenting alls, bottenlös. Inget fastnar hos mig, stirrar rakt fram utan att se något.

Hade inte krafterna för att trotsa omotivationen, så jag stannade hemma idag och jag vet inte vad jag ska tro om det. Behövde sova, var helt kaputt efter helgens slit och jobbigheter, men vet inte om det var så bra att vara hemma, inte om det upprepas allt för ofta. Är livrädd för att det kommer att bli som förra hösten. Och då vet jag hur det kommer sluta. Blev iofs bättre efter det, men pallar inte med flera månaders av apati. Jag vill bara inte! Men ändå så gör jag inget för att motverka det... zoombie.


Citat

"En äkta vän står aldrig i vägen för dig, om du inte råkar vara på väg nedåt"
- Arnold Glasgow

"Människan kan inte upptäcka nya oceaner förrän hon fått modet att förlora kusten ur sikte"
- Okänd

"Att lära utan att göra, är som att älska utan att röra"
- Okänd


Down low

Var rätt så pepp när jag for till jobbet, och det började bra. Erika och jag skämtade och skrattade. Men så kom folket och jag skönk extremt lågt. Det högg till i hjärtat och gjorde så fuckingjävla ont. Vad har jag ställt till med? Gick runt i min egna värld resten av passet, det var hemskt. Bet mig i tungan x-antal gånger för att inte börja gråta. Hemma i min säng bröt jag ihop och grät som ett litet barn, tårarna tog aldrig slut. Kände mig så jävla ensam. Somnade till slut.

Vaknar med en klump i halsen, helt förstörd. Har jag gjort världens största misstag? Jag orkar inte, jag pallar helt enkelt inte. Fel tankar formuleras i skallen, jag är rädd, livrädd för livet och för mig själv. Hur ska jag kunna plugga när jag inte ens klarar av att leva?

Trögdag

Så jävla seg dag. Klev upp vid tolv, död efter allt sängaliggande utan sömn... Kände verkligen inte för att fara och träna, som jag hade bestämt att jag skulle göra. Åt frukost först, åt smör och så ville jag försvinna. Men bestämde träff med Emmy på IKSU, gick och la mig ett tag först. Opepp tar jag mig till IKSU, arg på cykeln... Simmade och simmade och simmade. Det var skönt, fler gånger ja tack!

Sen åt jag (less) och sov åter igen. Pluggdagen blev mest en sov-dag, helt knäckt. Lyckades plugga litegrann iaf nu på kvällen, före promenaden med Anna, den behövdes. Just ja, pluggat efteråt oxå, läst i grundboken. Nu ska jag återigen cykla iväg till jobbet, snälla gå lika bra som förra natten.

nattjobb

Jobb är bra för mig, i små mängder iaf. Var en lugn kväll, Erika och jag hade ganska roligt i grillen. Hoppas det blir en lika bra jobb-natt inatt. Martina var föbi och var söt och full.

Vet inte vad jag ska skriva, det är tungt annars.

B-Ångest

Ångestboll
Ångestbuffé
Ångestbajs
Ångestbropp
Ångestbobb
Ångestbläsk

Buffé+hetsätare=smart?

Förstår inte varför man utsätter sig för en tacobuffé när man är hetsäter. Inte så jävla genomtänkt. Nope. Kan ju äta hur mkt som helst, förmodligen mer än alla andra, jag är ju "tränad", eller kanske ska kalla mig rutinerad. Så nu är jag proppfull av massa olika saker, och inte alls uppläggd för att plugga. Vill snarare fortsätta att trycka i mig mat, för det finns inget stopp, spyr aldrig så det är bara att pula på tills jag däckar. Men det ska jag inte göra. Fast det vore gott med nåt sött. Sluta nu. Ska dricka mig hög på cola på jobbet inatt iaf, lär behöva koffeinet för att kunna hålla mig vaken. Nä nu svamlar jag, uppe i ett slags rus. Dags att ta itu med saker. Har iaf ett bord nu igen, och cykel, jag känner mig lycklig, eller borde iaf göra det, men känner motsatsen. Vill inte vara med och leka för tillfället.

Idioter!

Inte nog med att jag är en fattig student, med alldeles för hög hyra och laktosintolerant (vilket innebär lite högre matkostnader) så ska dom tydligen dra in kostintyget i länet. För er som inte är så insatt, dvs dom flesta för det rör inte så många, så är ett kostintyg ett recept som en dietist skriver till oss som är glutenintoleranta så vi får hämta ut bröd, mjöl och pasta på apoteket gratis, eftersom det annars är svinigt jävla dyrt att köpa i affären. Kostar sisådär 5 gånger mer än de "vanliga" produkterna. Detta innebär att mina matkostnader kommer att höjas upp över taket så galet mkt. Tack för din passningen. Ibland älskar man bara systemet.

Morgon

Sov verkligen skit inatt, glömde ta mina piller, och vetskapen om att jag MÅSTE sova hjälpte inte heller. Jobbar nämligen natt inatt, och har egentligen inte tid att sova någonting under dagen, men kanske måste ta mig tid. Får se hur det känns senare idag. Kanske skjuter upp träningen till imorrn istället. Nu ska jag snart gå till skolan... soft dag idag sen fika med älsklingarna! Så underbart.

Ha det bra!


Ps. Jag vet att jag har bestämt mig, men tvivlet inom mig gnager på, det som får mig att inte vilja fortsätta.


Nysimmad

Har varit på skolan hela dagen, eller asså kanske inte hela :P började 10 och var där till 15. Sen hem och äta, plugga lite för att sedan gå till iksu och simma med Josse (peppar peppar ta i trä för att jag inte blir sjuk, är min tur). Simmade 40 längder, det kändes bra. Hade kunnat simma fler, men Josse ville inte att jag skulle spräcka hennes max.

Nu är jag irrig och virrig och trött och slut i kroppen men måste vara pigg och alert och allt sånt. Jag vill inte, men jag vill, fast ändå inte. Åh. Hej kom och hjälp mig. Men ingen kom och hjälpte mig.

Första svackan

Dagen har flytit på bra, Anna var här på besök och det var trevligt. Innan det så gjorde jag kikärtskidneybönormorotsbiffar, nytt och gott. Sen baka bröd och försök till plugg, men då kom suget, eller i plural snarare. Jag får inte, jag får bara inte! Jag gråter redan, så jävla jobbigt är det. Varför gick jag tillbaka hit, jag som kommit så långt? Nu måste jag ta mig igenom all skit igen. Jag är livrädd, liten och rädd. Vart tog allt vägen? Jag vill verkligen inte gå igenom allt igen, men det finns ingen annan väg. FAN. Hur i hela helvetet ska jag kunna plugga när jag sitter och gråter och håller på att gå sönder inombords? Måste andas. Andas. Andas...

Förmiddagen

Jag är fortsatt positiv. Jag har valt rätt, och jag ska kämpa för det. Än så länge har det gått bra, iofs bara gått en halv dag, men jag har ätit riktig lunch för att förebygga för att inte hetsäta senare på dagen. Det är bra. Jag har även köpt salva till mina sår, jag ska nu ta hand om dom istället för att göra dom värre. Hela jag ska läka.

Nu ska jag läsa lite artiklar innan jag ska hänga med Anna en stund. Jag ska bli duktig.

Mitt val

Idag har jag bestämt mig. Nu gäller det för fan. Kämpa. Jag har valt den tuffa vägen, men det måste jag för att det någon gång ska bli lättare. Bit ihop och kämpa, inte ge efter, aldrig ge efter. Nu eller aldrig.

Håll mig i handen och stötta mig.

Sockerhög.

Jag förstår om människor i min omgivning är less på mig, jag klandrar dom inte, för jag är less på mig själv. Jag jag jag. BLÄ för det. Jag är så less på mig! Jag är less på att jag aldrig bestämt mig. Hur fan ska jag hinna med det när det är så mycket nytt i skolan? Jag vet att det är en dålig bortförklaring, man får ta sig tid. Jag är viktigast, eller hur var det nu? Kan inte tänka klart för tillfället, är hög på socker. Jag hade en poäng med det här inlägget, men kommer inte ihåg var det var. Det snurrar i skallen. Jag måste läsa den där jävla artikeln.

Hur fan ska jag få till mitt liv som jag vill ha det? Varför tänker jag inte? Jag tror jag har gett upp, omedvetet. Jag kämpar inte ens, jag gör inte det. Fy Frida. Du som hade kommit så långt, varför har du kastat bort det? Jag vet inte hur jag ska vända på allt, är rädd att det måste gå alldeles för långt först, det vill jag inte. KÄMPA. God damn it. Skärpning.

Idioti

Varför tänker jag inte längre än till fötterna?
Varför ger jag mig själv en orsak till att bli arg på mig?

Det är bara jag som kan välja, varför gör jag det aldrig?

Ingen träning ikväll, för jag riktade irritationen som jag hade mot andra på mig själv i stället och kan nu inte gå. Bra Frida, väldigt bra. Lyckat. LESS. När ska jag inse vad jag håller på med, och faktiskt sluta upp med dumheterna?

Just ja, nu ska jag bryta ihop, för det kryper närmare och sen plocka upp alla bitar.

(det står iaf "KLÖS EJ" på mina fötter, tack Emmy)

Morgon

Hade ställt väckaren på 9, snoozade två gånger, men klev upp innan den ringde sista gången, för jag var som ändå vaken. Kände efter.... hmm.... kändes helt okej faktiskt. Men hungrig som en gris. Efter frukostarna kom dock smällen, nu vill jag bara gå isäng igen och gömma mig för all framtid.

Jag får bara inte klösa på mina fötter, helst inte när jag inte har nån cykel! GAH. Sluta dumma dig för fan. Så less på mig själv.


Tillägg...

Kom på att det sista inlägget slutade lite negativt... Är iofs inte roligt att vilja dö varje morgon, men än så länge har jag inte tänkt göra det. Har några teorier på vad som skulle kunna hjälpa, så håll ut än så länge.

Third times the charm?

Inte min kväll ikväll, inte alls.

Börjar med att jag får punka på cykeln, efter 8 timmar i skolan, 3 på jobbet och bara en måltid mat intagen. Inte riktigt vad jag önskade. Tänkte att det bara var nåt pucko som släppt ut luften, så mamma och jag pumpade upp däcket, men inte fan hjälpte det. Tack för den. Tappar sedan ut all post i trapphuset, för att sedan komma in i lägenheten och se att mitt barbord raserat. Det sitter inte alls fast i väggen längre, inte ens lite.

Så nu känner jag mig isolerade och handikappad (utan cykel) och sitter numera på golvet. Tack för den. Annars är det bra, förutom att jag vill dö varje morgon. Bra bra.

En tradition skapas

Mina käraste näraste underbaraste har just lämnat mig ensam i min lilla lägenhet, nu lär det där kanske negativt, att jag är själv och så, men vad jag ville få fram var att jag har haft underbart middagssällskap ikväll! Söndagsmiddag ska nu bli tradition, jag älskar sånna traditioner. Synd bara att alla inte kunde komma. Ni saknades! Älskar mina medsystrar. Dom förstår, fast dom inte själv vet hur det känns så förstår dom ändå på ett sätt inte många gör.

Nu ska jag skriva en lista som jag ska hänga upp på kylskåpet (och hoppas på att Nemo inte river ned den) så jag kommer ihåg vissa saker, allt för att göra livet lite bättre och gladare och ljusare och roligare och härligare osv.
Sen plugg och känna mig ännu duktigare.

Nystart nr 281901?

Jag sover skit, vet inte om det är för all stress eller för katten som aldrig är tyst. Kanske är en blandning. Ringde Josse när jag låg där i sängen och drog mig... Träna? Båda var sega, men till slut tog vi oss till iksu, och det var bra. Nu har jag börjat igen, och då kan det bara bli bättre.

Igår var det en dag som jag helst av allt vill glömma. Jag föll, och jag tog mig inte upp på flera timmar. Vilket gjorde att jag tog några mer eller mindre idiotiska beslut. Men idag är det en ny dag, 0-0. Det har bara varit för mkt att ta in och för mkt att klara av den senaste veckan, och jag har kört på utan att andas, så jag kraschade. Dock har jag inte gråtit, vilket jag hade behövt, och behöver fortfarande. Men det kommer när det kommer.

Nu ska jag försöka få tillbaka livsglädjen, och viljan till att faktiskt vilja stiga upp på morgonen. Än så länge vill jag bara dö när väckaren ringer och jag inser att det har blivit en ny dag. Men det kan bara bli bättre nu, eller hur!?

Först av allt skulle jag bara vilja spy, så jag är tom och kan börja om på nytt.


Stress hit och dit

Så himla mkt nytt att jag går runt som en sovande staty mest hela tiden. Det ska bli skönt med helg, den är ju snart här, men känner på mig att den inte blir lugn för fem öre. Men får iaf sova hur länge jag vill (nästan)

Vaknade av att två ljuslyktor damp ner i kudden bredvid mig. What? Nemo som var övervänt på att jag skulle stiga upp. Tänk om jag hade fått dom i skallen, AJ säger jag bara. Måste nog hitta ett nytt ställe till dom.

Idag är det först möte med basgruppen, ska sammanfatta våra artiklar. Sen hem och äta lunch och därefter Freja. Kommer att missa första timmen av föreläsningen i eftermiddag, känns inte alls roligt. Jag HATAR att komma sent. Men känns som att jag måste på freja, var inte där förra gången. Måste komma ihåg att anmäla mig innan! För det hinner jag verkligen inte göra efteråt. Jag hatar att stressa, känns som att jag inte gjort nåt annat den senaste veckan. Jag behöver andas! (inte äta)

Jag kommer med största sannolikhet att ramla ner i dammen senare idag. Känns väl sisådär, men jag lär nog inte vara den enda isåfall. Sen dusch, därefter faddermiddag följt av utgång, det blir nog roligt. Det ska bli roligt.

Jag vet inte riktigt hur jag mår, ena stunden vill jag dö, den andra stunden skrattar jag och lever. Det är inte roligt att allt går så jävla upp och ner. Vet som inte vad jag ska tro. Nu måste jag ila, som vanligt.

Uppdatering.

Igår gick vi runt på stan och skämde ut oss, vissa mer och vissa mindre. Tur att människor är olika, blir mer färgglatt då.
Men for hem efter lekarna, kände att jag behövde ladda mina batterier, istället för att gå på tomgång. Det var bra tänkt. Jag drack sirap och försökte plugga. Sen sov jag, alldeles för länge, men är redan trött och vill sova mera.

Dags att laga mat och sen fara till tomtebo för att bygga en flotte (som förmodligen inte kommer att flyta). Men det blir nog bra det.

(lite sorg dock på affären, annars bra.)

'*&#/½

Fick arslet ur vagnen och ringde till csn idag, och det var ju fan bra det. Dom väntade på mina förra studieresultat innan dom beslutar om jag får csn nu, och dom lär ju inte komma eftersom det inte finns några! Måste skriva ett personligt brev om varför jag inte gick klart kurserna och skicka med mina läkarintyg. Fan så jävla drygt. Som att det inte är nog med saker just nu ändå. Jag har knappt hunnit andas på flera dagar. Och nu måste jag sätta mig och skriva vad var för fel på mig.

Kändes iaf lite bättre i skolan idag, hade en föreläsning om.... ja va fan handlade den om? Typ nåt med forskning. Och trevliga tjejer i min klass. Det gillar vi. Nu måste jag göra tusen saker samtidigt.

Vad är felet?

Antingen är jag:
Fet
Ful
Tjock
För lång
Äcklig
Vidrig
Stor
osv
Eller är det nåt fel på alla andra.

Saker jag inte klarar av att ha i mitt kök: Smör, ost

Panikångest.

Sitter där och lyssnar, försöker ta in all info. Ingen runt omkring mig lyckas, och inte jag heller. Alla sitter där och stirrar rakt fram med panik i blicken. Jag med, fast det slutar inte där för min del. Jag vill dö, förstår inte vad jag gett mig in på. Hur i helvetet hade jag tänkt det här? Jag är under konstruktion, inte färdiggjord för att plugga. Jag vill storma ut från klassrummet, gråta hejdlöst och försvinna, för alltid. Det är lättare, mkt lättare, för den andra vägen är tamigfan inte värd att gå. Jag behöver gråta och dubbelt så mkt tid. Allt är galet och jag har panikångest. Om mindre än två timmar ska jag vara människa igen. Bara att korka upp och hälla på. Hejdå.

Inspark 1

Det var en trevlig första kväll med klassen, lagomt mjukstart på insparken, lite dricka och lekar och sånt. Redan pussat en tjej i klassen i typ en kvart. Haha. Men vi vann iaf den tävlingen, eller delad första plats. Vid 9 var det slut på lekarna och de flesta drog hem, förut typ jag å 10 till som for på krogen krogen och drack lite mera. Trevligt att lära känna nytt folk :) Jag tror det här blir bra, jag hoppas iaf på det. Pls.

(Jag är fortfarande sjuk, inte sjuk, men sjuk och det är tungt.)

Nytt kapitel

Morgon och jag är så redo jag kan bli. Jag har sovitmedblötthår-frilla. Det gillas inte, men mitt hår är iaf rött. Ska snart fara till universitetet, oj vad moget det känns. Ett nytt kapitel i mitt liv börjar. Bara att kasta sig ut och hoppas på att jag landar på båda benen.

RSS 2.0