fredagssvammel
Det är mycket som jag inte tycker om, alldeles för mycket. Jag tycker inte om att jag inte tycker om många saker. T.ex. tycker jag inte om att det är fredag kväll och jag sitter hemma och degar. Finns iofs en eller två orsaker till detta, för det festa satsar jag inte på en tredagars och för det andra så jobbar jag inatt, 00-04. Extremt kass tid, jag tycker inte om det passet. Jag tycker inte heller om att det blir valkar när man sitter, nya dumma, äckliga valkar som jag vill skära bort med en vass kniv. Jag tycker inte om att det är så fuckingjävla dyrt att ta sig fram och tillbaka till Stockholm. Jag tycker inte om att Umeå är en kass stad, en för liten kass stad som om några årtionden kommer vara drabbad av inavel av högsta nivå. Jag tycker inte om att det har varit sol ute idag medan jag legat inne för att jag ska lyckas hålla mig vaken inatt på jobbet. Jag tycker inte om ångest och jag tycker för tillfället inte om mig själv för jag är dum med mig, på ett icke uppenbart sätt, men dock synligt sätt och väldigt dåligt sätt. Jag tycker inte om att jag sätter mig själv i situationer som jag egentligen borde ha försökt undvika. Jag tycker inte om att jag inte tycker om mig själv.
Nu ska jag försöka börja tycka om saker, för livet kan vara bra, det säger iaf några människor och jag vill tro på dom. Det kan bli bra. Imorrn ska bli en bra dag, jag ska glänsa som aldrig förr, jag vet att jag kan bara om jag vill och är på rätt humör. Kanske kommer vara lite trött efter nattens jobb, och jag får inte sova överdrivet länge men det kan bli bra ändå. Sen vet jag inte vad som händer. Jag borde börja packa, för jag flyttar om 2 veckor. Det är inte länge, men jag kan vara effektiv om jag vill. Kan jag inte få hitta 1500 på gatan igen? Det vore väldigt lägligt. Jag vill ju leva innan jag dör! Jag ska leva, tills jag dör. Bära eller brista. Nu har jag svamlat klart för denna gång.
