It's only in my head

Och så har man blivit bloggare, som många andra, ja jag föll ner i träsket jag med. Men jag tänkte att jag måste ha något att fördriva tiden med nu när man blivit frisläppt. Jepp du hörde rätt, jag har inte rymt utan jag har blivit frisläppt, ut i den verkligen världen. Skrämmande, som fan. Jag vill tillbaka, ta mig tillbaka. Saknar redan mina medsystrar. Vill tillbaka till den sköna soffan, till den avslappnade, trygga och öppna stämmningen. Jag är inte längre frejan, min tid på Frejagården är slut och nu ska jag börja leva själv, i det verkligen livet. Känner mig inte alls redo, inte än, inte nu, inte jag, inte här.

Vet inte riktigt vart jag ska börja, finns så mycket. Så jag börjar nog ingenstans, eller varför inte här? Det är lördag, dagen efter midsommar, en dag som var fylld med ångest, början till slut, lördagen den 21 juni. Snart är det juli, och då är det snart augusti och då flyttar jag. Herregud vad jag längtar! Tänk att få ett eget hem, mitt hem, för just nu är jag hemlös och kringdrivande. Lördag kväll och jag ska jobba. Har du hört nåt så tokigt? Varit sjukskriven i mer eller mindre ett år nu, och ikväll ska jag jobba, på max igen, såklart. Tack och lov har jag Lotta vid min sida. (Och Emmy som håller mig i handen på avstånd) Man måste ju få in pengar på nåt sätt, nu när sjukskrivningen gått ut, och jag är utkickad från freja, och måste ha råd att leva och ha roligt i sommar. Pengar är ett måste. Hälsan får komma sen. Men bra Frida, bara varit fri i sisådär 3 dagar och jag sätter redan hälsan i andra hand. Finfint. Bådar gott. Nä men det kanske är bra för mig om jag jobbar lite, känna mig duktig och så. Håll tummarna.

Åhå. Det är inte så länge tills jag far till Sundsvall för att äntligen träffa Tres och Joanna, och far på gatufesten med Tuss. Det bara måste bli av! Jag får helt enkelt ta mig råd. Gotland ska jag också ha råd med i sommar, för jag kan inte vara en hel sommar utan Ubbe.