It's only in my head

Imorse när jag vaknade var jag helt tom inombords, jag ville inte ens dö, och då är det illa. Känner ingenting alls, bottenlös. Inget fastnar hos mig, stirrar rakt fram utan att se något.

Hade inte krafterna för att trotsa omotivationen, så jag stannade hemma idag och jag vet inte vad jag ska tro om det. Behövde sova, var helt kaputt efter helgens slit och jobbigheter, men vet inte om det var så bra att vara hemma, inte om det upprepas allt för ofta. Är livrädd för att det kommer att bli som förra hösten. Och då vet jag hur det kommer sluta. Blev iofs bättre efter det, men pallar inte med flera månaders av apati. Jag vill bara inte! Men ändå så gör jag inget för att motverka det... zoombie.