Crumbling down

Legat hemma och feberyrat i två dagar nu, inte roligt. Tog mig dock till pt:n igår ändå, var nämligen dryga månaden sen sist så det behövdes verkligen. Känns som jag har fått lite nya verktyg så jag kanske kan styra upp min vardag som smått. Sen hjälper det att bara prata, sätta ord på tankar och känslor som snurrar runt i min överarbetade skalle.

Magnus kom hem med en stor och fin lykta igår (jag har nämligen gått runt och drömt om en stor lykta som jag kan "inreda"), men istället för att först bli glad började jag gråta. Bakvänd reaktion. Jag är verkligen ur balans.

Så här ser den ut innan jag fyllt den med fina grejor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0