Svart av rädsla.
Efter en bra helg i Skellefteå är det dags att ta tag i sitt liv igen och prestera något. Är dock så jävla livrädd att jag tror jag smulas sönder av oro. Jag har gjort det förrut, men samtidigt känns det som att jag aldrig gjort något liknande, aldrig aldrig, för rädslan glömmer sina erfarenheter. Håll mig i handen, snälla.
Kommentarer
Postat av: Anonym
jag kan hålla dig, hela vägen fram!
Trackback