Bortglömd ilska.

Jag vill kasta, skrika och slåss! Jag kan inte blunda längre, inte om jag någonsin vill gå vidare. Det blir mer och mer påtagligt för varje dag, har gömt mig på alla ställen som går men jag blir alltid hittad. Kan inte fortsätta fly, men vet inte vad jag annars ska göra. Det gör ont, det gör ont så in i faaaan. Vad ska jag göra för att orka vidare? Har kört på, med allt det mörka inlåst i en låda som jag gömt längst in i förrådet, men på nåt sätt ligger den under sängen nu och knackar på varje natt, och ibland på dagen. Snart står den vidöppen och jag faller ihop på golvet. Hur ska jag någonsin kunna leva normalt? Jag tänker inte konfrontera.

Tänk inte på mig, tro inte någonting och rör mig för guds skull inte, aldrig igen. Jag är FÖR förstörd. God natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0