Sitter och svettas, vart tog min kyla vägen?

Var på mitt andra inskolningspass igår på Umedalen, det gick finfint. Jag börjar redan känna mig lite hemma där, vilket känns skönt. Även de boende känner igen mig och kommer ihåg mitt namn. Det känns småmysigt och hemtrevligt.

Igår var jag även på vårdcentralen för att försöka komma till underfund vad det är för fel på min mage, som är fem resor knäppare än vanligt. Läkaren jag fick träffa hade skummat igenom mina journaler och redan konstaterat att mina problem var psykiska, innan jag ens kommit dit. Läkaren hade dessutom missuppfattat en hel del i journalerna och fått för sig att jag var endast var psykiskt trött förra sommaren (för det hade ju förmodligen ingenting att göra med att jag förlorade en massa blod och järnvärdena var i botten). Sedan fick jag frågan "vad vill du att JAG ska göra?!". Ja men gissa, kanske FÖRSÖKA hjälpa mig!? Fy farao vad arg jag blev. Kasst bemötande och mitt redan dåliga förtroende för läkare raserade ner i en djuphavsgrav.

Tack och lov för de som jobbar på psykoterapienheten, dom är bra dom. Mänskliga och omtänksamma. Träffade min gamla pt när jag var på väg hem därifrån och vi pratade en stund. OMTANKE.

Nu ska jag ta itu med middagen, sedan baka kaffecheeseacake innan jag hoppar på cykeln och beger mig till Umedalen igen, för mitt sista inskolningspass!


4½ dygn kvar!

Tillbaka i Umeå, efter helgens vistelse i stugan. Det var skönt, även fast solen inte tittade fram överdrivet mycket. Ändå simla skönt med lugn, natur och känslan av att "bara vara". Det behövdes.

Nu har jag 8+11 timmars inskolning/jobb framför mig, innan det är dags för resförberedelser och sedan avfärd till varmare breddgrader på fredag kväll! Packpaniken börjar dock komma, som vanligt, men det är den bästa av alla paniker som finns.



The three g's

Är uppknådad, öm och jävlig (det sistnämnda beror inte på förmiddagens massage). Jag vill gråta, gömma och glömma, men kommer inte ihåg vad det var jag ville glömma. Det är stabilt. Känner mig bortglömd och mindre värd, och kan inte välja frukt utan att få ångest. Tårarna är nära och jag vill bara bedöva mig själv, för att slippa känna. Hälla i mig sånt som inte är bra och förvärra allt. Det är min stil.

Jag borde byta stil.


Tidsfördriv

Sitter och väntar på ett sms från Angelica, sen är det bara att hoppa på cykeln och trampa sig uppför backar till IKSU spa för en efterlängtad massage!

Gårdagen spenderades vid älven, på gående fot med Lina och lill-Alva, simla skönt. Naturen är så härlig, när det har blommat ut och doftar vår, frihet och hopp. På kvällen var det tålamodsprövning på Coop.

Nu är det sommarlov, på riktigt (iaf från skolan, om nu jag inte, mot förmodan, får någon komplettering)! En vecka kvar tills vi ska bestiga ett flygplan på Umeå Airport som tar oss till varmare breddgrader. Simla härligt och även det efterlängtat! Smygkolla på vädret för nästa helg, där nere på ön?

Arla morgon

Uppe innan tuppen idag. Om ett tag ska jag cykla iväg till Umedalen för min första inskolningsdag på sommarjobbet. Jag är nervös, men det går nog bra, bara mina ögon kan hålla sig öppna (är just nu lite kämpigt på den fronten).

Magnus har förresten utnämnt månaden MAJ som min klant-månad. Kan nog stämma, mina blåmärken nickar i alla fall instämmande. Även balkondörrens handtag håller med om detta, som fick en liten smäll av mitt huvud igår.

Nu dusch, borst, tvätt osv.

Snart sommarlov?

Ska alldeles strax ta itu med terminens sista uppgift, simla skönt! Vill bli klar idag (det är hälsosamt att drömma). Får se hur mycket jag orkar, är inte alls helt kry. Min omgivning snurrar och kroppen kokar, men men. Bit ihop och kör på?

Jag ser slutet och början

Helgen är snart över, redan, som alltid. Var på min kusins möhippa i fredags, det var skoj! Min första möhippa, men fler hoppas jag det blir. Gårdagen spenderades i sängen, sen soffan och soffan (bytte soffa ibland). Lyckades avverka två filmer (pirates 2 & 3) utan att somna, måste vara rekord. Tyvärr var dagen ändå inte bra, konstant illamående och yrsel. Jippi.

Idag känns det nog lite bättre, men är fortfarande dizzy och varmisch. Müsli i ugn och plugg på g?

3 minuter senare... Falskt alarm, illamående hänger med även idag.

Musica

Jag får ofta för mig att jag hör musik, som spelas väldigtväldigt långt bort. Det är nästan aldrig tyst. Igår hörde jag musik mest hela dagen och idag hörde jag en melodi när jag kom hem. Håller jag på att bli galen?

Och så lutade jag mig åt ena sidan och inser då att det är min mp3-spelare i väskan som spelar. Det var idag, inte igår.

Morgonglory eller nåt.

Jag tänker att silikon som varit i ugnen inte blir varmt. Varjevarje gång jag bakar muffins i mina fina silikonmuffinsformar bränner jag mig. Hur kommer det sig, att jag inte lär mig av mina misstag? Allt som varit i  en 200-graders ugnen BLIR VARMT. Capiche?

Svar till trasan: tack, men nej tack! Den bor bäst hos dig ;)

Fire-out-puter

Sårskorpan är borta, ingen främmande struktur längre. Nu endast gult, blått, lila och grisrosa. Det var gårdagens positiva (som lever kvar än idag). Gårdagens negativa var den jävla tjutande brandvarnaren. Va fan!? Min middagslagning gick inte riktigt som jag hade tänkt. Helvete vad dom där små vita TJUTER. Tack säger min tinnitus. Jag önskade då att jag hade en brandsläckare, som kunde spruta slut på röken.

Nersmutsad låtsasängel

Jag leker rosa vanish-tant. Vips så är fläckarna borta! Eller hur var det nu egentligen? Farväl till alla fläckar? Hur som helst så är jag tveksam.

Tips till framtids-Frida -> Klä dig inte i vita kläder när du tänker kleta läppglans på ena axeln.
Stilpoäng: NOLL(A).

Fingerboll

Jag knövlar alltid ihop handen till en ojämn boll när jag sitter vid datorn. Mina fingrar gör ont och jag undrar om det verkligen ska vara så?

Out of reach

Igår kväll väcktes lite hopp i allt kaos, som krossades för en kvart sedan. Vad är det för fel på mig? Tydligen kan inte jag skriva, fast jag anser att det är en av mina starka sidor. Aja, efter tio minuters tårkalas fick jag ett nytt besked och fast det inte blev som jag önskat känns det ändå okej att veta, slippa dingla över ovisshetens havsgrav. Jag är ledsen, men glad. Det är väl mitt liv i ett nötskal.

Läst om mig själv, med det nya perspektivet, för första gången. Det känns. Så.

The Bawl

Har haft en okej helg, till och från i varje fall. Kvällarna bra, dagarna inte alls lika bra. Jag är slut och mitt huvud värker och bankar. Vet inte vad jag ska säga, vet inte vad som hänt. Bulan är typ borta, dock inte blåmärket och såret. Jag vet inte. Jag är less. Vill sluta vara less.

Turn off or on the lights?

Fick höra att det var fredagen den 13:e idag och så klarnade allt! Nu förstår jag varför det gått trögt idag, varför en del av vårt dagsarbete försvann tack vare (positiv inställning) teknikens under och även varför jag snurrar när jag står still. Vad kan bota denna skrockdag?

Jag tror jag vet svaret på den frågan - Veronica Maggio med låten "mitt hjärta blöder"! Kick it and out.


Om inget annat, så ost

Mina fingrar luktar hushållsost, den klassiskt tråkiga svenssons-osten. Ibland tycker jag tråkigt är mysigt, men när det tråkiga varit med för länge känns det blasé. Jag är i det stadiet nu och vill smaka annan ost på min tunga!

Jag hade tänkt skriva något speciellt, men det försvann så nu försvinner jag ett tag. På återseende.

En ledig dag

Inbillar mig att vi redan fått sommarlov från universitetet, som så många andra. Det är skönt, men imorrn måste jag skaka igång tankeverksamheten igen. Shake it osv. Har äntligen tagit mig till IKSU, för ett Zumba-pass. Very nice, dock inte lika nice som det brukar vara på torsdagar. Men men, svett, snack och promenad x2 i det fina vädret - då ska man inte klaga.

Nu sitter jag och försöker fundera ut hur jag ska klara av resten av månaden, mina pengarna är nämligen typ slut (har endast råd med mat, för mat det är typ viktigt sägs det). Jag skulle vilja sälja något, för att få in lite pengar. Vet dock inte vad, men det spelar ingen roll för det lär aldrig hända. Typ för jobbigt, oväntat krångel är inte min starka sida.

Caught up in what to say

Idag tänker jag skylla allt på den luddigt nyfunna diagnosen. Skoinköpet och allt det andra. Imorgon tänker jag ta mitt eget ansvar, men inte ikväll. Mañana, mañana, säger jag och salud!

Sunny day

Lördag morgon och jag har endast varit vaken i några timmar, det är bra det. Igår hade vi spelkväll här hemma med lite max-folk. Jag blir hetsig och slår på vinnarskallen när målet är nära. Jag tycker inte om det, jag blir inte alls trevlig. Idag mår jag illa och vill köpa skor + kavaj. Nej säger jag (och ja).

Over and out.

Luddigt

Nu har jag avklarat mötet som jag med rädsla och förhoppning väntat på i nästan en månad. Det gick bra och dåligt. Det är nog som vi befarat/önskat, dock inte solklart, det är lite grått dis framför solen. Men diset är väldigt tunt, nästan osynligt ibland. Jag vet inte vad jag ska tycka eller tänka, det är luddigt.


Eftertänksamhet

Livet passerar, men har jag lämnat några bestående spår än? Det känns som att jag står still, när andra rör sig framåt. Syns det att jag presterat, levererat och kämpat, även fast mitt yttre är nästintill detsamma? Jag vill lämna milstoplar i historien, ta mig framåt utan att hela tiden ramla tillbaka. Jag vill leva utan piller och glädjas åt att livet går upp och ner i lagom takt, precis som det ska vara. Jag vill se mitt leende ur din synvinkel, jag vill gå på stigen med dina oförstörda tår och jag vill känna regnet genom din hud. För jag tror det finns en värld utanför min, som väntar på att bli upptäckt.

Cräp

Allt försvann. Från tomt men fullt, till ekande grötdis.


RSS 2.0