It's only in my head

Dagen började dåligt, eller så var det bara en fortsättning på den kassa måndag jag hade. Hur som helst så har jag vänt på dagen till något bra! Har tvättat och julpyntat lägenheten på riktigt, riktigt och det blir simla mysigt, mysigt och jag blir glad, glad vart än jag kollar!

Ikväll blir det 3-rätters på Taj Mahal med M.

Idag är det "gla'vent" (dvs glad-dagen innan första advent). Det är mysigt med stora snöflingor ute, men inte mysigt med snökaos. Kommer iaf få en vit första advent.

Idag har jag handlat julstjärna (blomman) och andra juliga grejor som jag sedan gjorde om till en vörtlimpa. Börjat sy på julgardinerna som ska upp imorrn men så sa kroppen "tat lugnt! du har varit sjuk i flera, flera dagar, kroppen orkar inte med allt direkt" och nu sitter jag i soffan och softar.

Ikväll blire middag på ersboda. Det blir gott.

Jag har haft en bajs-tråkig dag, men idag mår jag tack och lov bara bajs upphöjt i 3 (var uppe i 5 i tisdags). Dock håller vilan att driva mig till vansinne (som alltid när jag är sjuk flera dagar i rad). Jag hostar slem, tänker bespara er mer detaljer kring det, och målaren är inte klar än, vilket betyder att jag måste upp strax efter 7 imorrn med! Buhu vad hemskt (inte), tänker ni säkert nu, men när man ligger vaken halva natten och har precis somnat vid 6 så vill man gärna sova lite längre. Aja åter till ämnet...

Har haft en piss-dag (är tydligen dessutom i bajs- och kissåldern igen) men så kommer en trevlig, trevlig överraskning! Först tänker jag så klart att det är nåt fel, nåt som inte stämmer... men jag tror det stämmer, men vågar ändå inte bli för glad. Jag vet att om det är sant så har jag tur och jag tycker att jag förtjänar lite bra-heter. Dock går mina tankar ändå till de som inte har flytet på sin sida av älven.

Måste ändå få vara glad, men inte hets-impuls-glad. Skulle ha firat med bananglass om det inte var så satans snålblåstkallt ute och min hals så icke-redo för det. Åhå har ju faktiskt riktig glass! (Det är bra att jag inte belönar mig själv med mat. Host host. Men glass är bra för en dålig hals.)

Efter att legat i feber i två dagar tog jag mig ut, sista dagen där. Jag är glad att jag for, för tjejerna är fina och jag behöver sammanhang. Vad ska jag nu göra i början av alla kommande veckor?

På tal om nåt annat, målaren har varit här i två dagar och har lyckats tapetsera det lilla sovrummet och 70 procent av det stora. Jag förstår inte riktigt vad han gör om dagarna (ja, förutom att fika, äta, fika), men jag är inte målare så jag ska kanske inte säga nåt. Imorrn måste det bli klart, för jag är less på att ha främlingar springades i lägenheten, helst när jag försöker sova och kurera mig.

Magnus mobil ringde tidigt imorse och sen var karusellen i rullning. Nu står fåtöljen, skrivbordet, alla hyllor och tavlar mellan vardagsrummet och köket (det vill säga i båda rummen). Det är alldeles för mycket saker på för liten yta, men jag finner ett lugn i allt det materiella kaoset. Jag blir varm inombords av det bakvända. Imorrn smäller det, min adventsdröm går i uppfyllelse - vi kommer att få omtapetserat innan första advent!

Ligger i soffan med blandade känslor, för mellan lugnet finns panik, paniken över att det här är sista veckan. Paniken över att jag är så sablarnas förkyld att jag inte orkar ta mig utanför lägenheten. Nu är det bara två dagar kvar på programmet och jag vill verkligen inte missa dom dagarna! Jag vill ta vara på det sista, lilla, innan det försvinner. Men om kroppen inte slutar med allt det sjuka kan det bli svårt. Så bort med febern, knäcktheten, hostan och the phlegm (som förresten är engelskans fulaste ord).

Det känns som jag gått in i en glasvägg och sedan ätit upp det krossade glaset, som var i tillräckligt små bitar för att få plats i munnen. Svalde glaset och nu gör det ont så fort jag använder halsen, till viktiga saker och livsviktiga saker. Glassplitter ser nästan ut som diamanter... tänk om jag hade stoppat diamanter i min mun i stället, tänk vad halsen hade varit snäll och ojoj, vad rik jag hade varit. Magen hade varit värt en förmögenhet och då kanske kroppen hade varit snällare mot lilla magen.

Jag överlevde kvällen. Det är det viktigaste, tydligen. Har spasmat runt i lägenheten mellan tyg, tråd och nå oljebaserad lack. Klipp och kladd har det varit.

Jag vet vad som finns, dessutom väldigt lättillgängligt, men jag har bitit av i luften istället för att trycka ner i halsen. Jag är stark, tydligen, känns dock inte så nu. Kroppen är kaputtknäckt och ingenting fungerar.

Hejdå kvällen och hej sängen och det allra viktigaste: HEJ TÄCKEFLUFF.

Det är som att mycket har hänt de senaste dagarna, utan att det hänt nåt alls. En konstig känsla som inte syns på utsidan men kaoset gör sig påmind inom mig. Denna vecka har hittills varit tung, saker som sagts som sårat och besked som kommit som förvånat men även skratt (igår kväll).

Fick upp hoppet men så försvann det igen. Jag tror det är november som har sagt sitt.

Jag säger SLUTA. Och ge mig en bra helg.

Det snurrar, förmodligen för att jag är dålig på att dricka och resorben är slut.

Ibland är det helt okej och det är skönt, men jag vill inte att  november ska ta slut även fast jag så gärna vill in i advents mysiga tider. Fast december betyder tomhet på alla veckodagar och jag vill inte det.

Dagens datum bestämde redan från början att denna dag skulle bli bra. Bra.

Försöker leva och le, men illamåendet sätter små pinnar i mina halv-runda hjul.

Premiär för julmusik 2010. Drömmar om jul och snö på backen.

Var på Mia Skäringers föreställning i helgen och den var så himla bra. Fylld av skratt, allvar och djup men samtidigt hopp om livet, precis som man själv är.

En massa ord därifrån fastnade i mitt inre, bland annat "hjärtat fullt av stygn". Simla bra. Nu måste boken köpas och läsas och sparas tills jag blir gammal och grå.

Fått nya sömnpiller (igen) men dom fungerar inte alls. Jag som trodde det var några riktiga ena eftersom de är beroendeframkallande, men icke icke. Var på väg att somna nu på morgontimmarna x antal gånger men våran pälsboll hade andra planer. Jag säger bara GAH!

Igår blev jag återigen däckad av förkylning och feber. Lämna min kropp dumma knäckt- och sjukhet!

Jag ska driva ut dig. det.

Dagarna flyter förbi och stressen hänger på. Paniken biter sig kvar och jag känner mig begränsad. Och obefintlig.

Jag vill fly, resa bort, döva allt genom att skapa nya problem. Slösa. Men livet ska inte slösas bort, men jag vill bort, bortbort.