Like old times...

OBS! OM NI INTE VILL TA EN TITT I MIN FÖRSTÖRDA HJÄRNA OCH VETA HUR JAG MÅR SÅ FÖRESLÅR JAG ATT NI INTE LÄSER DETTA!

Precis som förrut, innan jag slutade... Och jag blir livrädd att det ska fortsätta så, att hösten kommer gå i samma fotspår som förra hösten, då dör jag, på riktigt. Cyklar till jobbet med gråten i halsen, Lotta öppnar dörren åt mig och jag undviker hennes blick för om våra ögon möts så ser hon direkt hur det står till, och då bryter jag ihop. Biter ihop hela dagen, kämpar på som jag alltid gör, men så närmar det sig slutet, Magnus börjar och han ser så klart igenom mig totalt, jag jag är rädd för att han ska fråga hur det är, men det gör han inte, förmodligen för han vet ju hur det är, han känner mig. Jag får sluta lite tidigare, byter om och ska säga hejdå till folket på kontoret... Linn frågar om jag är ledsen, rycker lite på axlarna och harklar fram nåt svar. Nu orkar jag inget mera, jag vill bara springa därifrån och sätta mig i ett hörn och gråta, i flera timmar. Så som förr i tiden när jag jobbade. Så som jag var rädd att det skulle bli om jag började jobba där igen. Jag är livrädd. Det går inte. Cyklar hem så fort som möjligt, kommer innanför dörren och då brister allt. Jag har förlorat ett år. Kan inte jobba imorrn, jag går itu. Förstörd och sönderkörd. Jag kan knappt andas, i en bubbla är jag.

Vill hetsäta men vet att det inte löser några problem, iaf inte på sikt. Men det lindrar för en stund och jag äter. Sen sover jag, och äter mera. Precis som förr i tiden. Och jag pratar med Josse, och hösten är ingen bra årstid för mig, så som för många andra. Mår iofs inte bra nån årstid, men på hösten dör jag. Det gjorde jag förra året, förstår inte riktigt hur jag överlevde den, men det blev vinter och jag lämnade mitt täcke. Orkar dock inte med en till sån höst, jag vill inte vara en zoombie! Därför kan jag inte jobba imorrn, för jag vill inte förstöra flera månader, innan dom ens har börjat. Jag gråter redan. Jag ska börja plugga! Panik gånger tusen. Får inte gå som förra gången, därför kan jag bara inte vara förstörd innan det ens börjat. Frida i första hand för första gången?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0