It's only in my head

Och så har lugnet lagt sig, och jag känner mig ensam i samma sekund. Som alltid varit med någon, vare sig det är på jobbet, på iksu eller här hemma. Och om jag inte haft någon vid min sida så har jag alltid pratat med någon i telen. Men nu gör jag ingenting och jag hatar känslan som kommit till mig. Jag borde vara glad, jag har en ny fin soffa! Dock gör inte det allt och jag känner mig övergiven, utan att jag haft någon som kan ha övergett mig. Paniken börjar sprida sig i hela kroppen och jag vill ut ut ut, och bara långt bort.

(Jag tänker, jag är dum, men jag tänker, om det går så tänker jag. Det som inte dödar, det härdar.)

Killar är förresten från en annan planet, iaf dom flesta. Kom fram till det när jag pratade med Anna, dom tänker helt enkelt inte alls på samma sätt som vi tjejer. Och dom kan verkligen inte göra flera saker samtidigt, iaf inte tänka på flera saker samtidigt. (Anna kom hem!)

Och i övermorgon får dom andra börja på Freja igen. Jag vill inte dit, inte för tillfället, vill först att sommaren ska få ta slut, sen kan jag börja där igen, och vistas inom frejas trygga väggar och bland mina underbara medsystrar. Jag kommer att hälsa på er, och jag håller alltid tummarna för er. You can do it!

Nu måste jag aktivera mig innan jag tuggar av min arm.