It's only in my head

Hur känns det att ha slutat på Freja, det är en fråga jag får lite nu och då. Och jag vet fortfarande inte vad jag ska svara på den, så utan ord stor jag där och spottar ut lite luft, i brist på annat. Jag vet fortfarande inte hur det känns, jag vill inte veta. Jag är rädd för känna efter, rädd för vad jag ska känna om jag ge efter. Egentligen tror jag att jag vet ungefär vad som finns där under, vilket gör att jag ännu mindre vill känna efter. Så här går jag omkring, livrädd för att hacka på den sköra ytan, för jag vet vad som gömmer sig där under. DET KÄNNS SKIT.

Jag vill vara stark och bra hela tiden, men just nu är allt en berg- och dalbana, och jag har ännu inte kollat efter om jag sitter fastspänd. Jag vill vara ett pariserhjul, dom är mer stabila. Jag vill vara bra, men känner mig nedslagen och bedragen. Alltid samma visa, jag är så FUCKINGJÄVLA LESS. Jag ger upp.