It's only in my head

Och så har flyttstressen lagt sig, och jag är ensam i min alldeles egna lilla lägenhet. Det är konstigt att det känns tystare här än på ersboda, även fast jag var själv där. Det är som att jag vet att det kommer att fortsätta vara tyst här. Jag vill fortsätta att stressa på, för att aldrig ha tid till att känna efter. Jag vet att jag kommer att bryta ihop, för nu är det verkligen slut och det känns tungt även fast det har varit det länge. (Jag har lämnat tillbaka nyckeln) Men nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv, och jag tror det är bra. Förutom att jag kommer sluta äta för mat är så fuckingjävlasvindyrt! Och inte fan kan man leva på snabbnudlar heller, nee Frida får inte äta ett skit. ALLT ÄR SKIT.

Nemo har iaf hittat en av sina tusen leksaker som hon nu går och bär omkring på. Jag vill vara lika ombytlig som henne. Hon är min idol. Jag tror hon kommer att trivas här, finns en grannkatt som hon kan rulla runt med. Nu hittade hon visst några nya leksaksråttor, som är kvar i plasten än. Hon är smart hon, förstår precis vad det är. Min bäbis.

Jag vet inte vad jag ska skriva, det är för mkt i skallen, och jag har stängt av.

PS. Jag har iaf börjat träna, i snigelfart, men har iksu-kort nuförtiden. Sug på den ni.