It's only in my head

Så fullproppad, fullsmockad, sprängfylld med ångest, och den försvinner aldrig. Vet inte vart jag ska ta vägen, vill inte vara någonstans. Bort, hem, hit, dit, nej. Det känns som att ångesten förföljer mig, vart jag än tittar så står den där och pekar på mig, skrattar åt mig. Vart jag än vänder blicken så blir jag påmind om det förflutna, det jag försökt blunda för i alltför många år. Det går inte längre, och jag sväller. Allt är för mycket, ingenting för litet.

Ska packa min väska full nu och fly från det som går. Hej då.