Kära värld...
Jag log och skrattade, tyckte till och med att det var roligt ibland. Att jobba. ojoj. vilka flashbacks jag fick när jag gick nerför trappan, tog på mig maxkläderna och såklart maxmössan. En gång i tiden så var det faktiskt roligt. Och inatt var det inte pest eller kolera för den delen, bara lite förkylning, men överkomligt. Lotta gjorde livet lättare.
Varje dag så bryter jag ihop när jag kommer på att jag inte får återvända till Freja på måndag, eller någon annan måndag. Och varje dag måste jag plocka upp bitarna och bygga ihop mig själv, om och om igen. Undra när det ska sluta.
Varje dag så bryter jag ihop när jag kommer på att jag inte får återvända till Freja på måndag, eller någon annan måndag. Och varje dag måste jag plocka upp bitarna och bygga ihop mig själv, om och om igen. Undra när det ska sluta.
Kommentarer
Trackback
