Sakna, tomhet och beslutsamhet
Att sakna fast vi sågs igår, att hjärtat började värka så fort vi sa hej då. Klumpen i magen har inte lämnat mig än, och kommer nog inte göra det förrän vi ses igen. Tack och lov att alla inte försvinner från stan, en trogen medsyster kvar, tacka för det! Jag säger bara parksittning och halebop.
Dagarna går snabbt förbi mig, utan att jag vet av det så vaknar jag upp igen och det är återigen en ny dag. Jag älskar nya dagar, men jag hatar att alla dom som passerat försvinner in i glömskans dunkla hörn. Jag tycker inte om dagar, jag vill leva dagslös, jag vill aldrig gå isäng igen, aldrig vakna igen, inget stopp, inget start. Bara flyta på.
Gårdagen var för pissig för att vara sann, morgondepp, ont i magen opepp, förtvivlade förstörda tårar i ensamhet, adjö och nu sitter jag själv i min tomhet. Vad ska jag ta mig till? Skriver inte vad jag tänker, för det går bara inte. Övergiven.
Men igår kväll bestämde jag mig, för jag orkar inte med mer skit som jag själv kan styra över, sorg, sån hemsk sorg men det får jag nu, hoppas den försvinner med tiden, för jag har bestämt mig och satt ner och åt frukost, med en för liten sked. Och jag måste bestämma mig om och om igen, annars försvinner jag och jag vill inte försvinna ifrån er, det tänker jag inte utsätta er för. Jag vet hur smärtan av saknad bränner, och aldrig slutar bränna. Jag ska istället klamra mig fast vid er, mina kära som håller mig ovanför ytan, och jag ska börja leva. Annars förblöder jag.
Stugan ikväll, med Anna, det blir bra. Komma ut i naturen lite och glömma all skit för ett tag och bara vara. Vi ska aktivera oss med olika sommarsporter, och leka med katterna som får följa med oss ut i idyllen. Nu ska jag dansa för det är glädje.
Dagarna går snabbt förbi mig, utan att jag vet av det så vaknar jag upp igen och det är återigen en ny dag. Jag älskar nya dagar, men jag hatar att alla dom som passerat försvinner in i glömskans dunkla hörn. Jag tycker inte om dagar, jag vill leva dagslös, jag vill aldrig gå isäng igen, aldrig vakna igen, inget stopp, inget start. Bara flyta på.
Gårdagen var för pissig för att vara sann, morgondepp, ont i magen opepp, förtvivlade förstörda tårar i ensamhet, adjö och nu sitter jag själv i min tomhet. Vad ska jag ta mig till? Skriver inte vad jag tänker, för det går bara inte. Övergiven.
Men igår kväll bestämde jag mig, för jag orkar inte med mer skit som jag själv kan styra över, sorg, sån hemsk sorg men det får jag nu, hoppas den försvinner med tiden, för jag har bestämt mig och satt ner och åt frukost, med en för liten sked. Och jag måste bestämma mig om och om igen, annars försvinner jag och jag vill inte försvinna ifrån er, det tänker jag inte utsätta er för. Jag vet hur smärtan av saknad bränner, och aldrig slutar bränna. Jag ska istället klamra mig fast vid er, mina kära som håller mig ovanför ytan, och jag ska börja leva. Annars förblöder jag.
Stugan ikväll, med Anna, det blir bra. Komma ut i naturen lite och glömma all skit för ett tag och bara vara. Vi ska aktivera oss med olika sommarsporter, och leka med katterna som får följa med oss ut i idyllen. Nu ska jag dansa för det är glädje.
Kommentarer
Trackback
