Hmmdmm...
Det är konstigt hur allt kan förändras, hela tiden. Personer växer upp och blir två på olika sätt, fantasier uppfylls och människor går framåt i livet. Jag står och stampar på samma ställe, känns det som, så länge att jag stampat ner en grop på en meter. Sen går jag där i min lilla grop och irrar. Jag är densamma fast en helt annan person, för jag byter grop lite nu och då, stampar fram ett nytt hål. Det går framåt men även neråt och uppåt. Det är konstigt, jag vet inte hur djup denna grop hunnit bli än, eller om jag kanske just bytt grop och hål.
Jag opereras hellre än att någon i min närhet opereras. Jag tar smärtan, för hjälplösheten är värre.
(jag är så fuckingjävlaless på mitt kassa minne)
Kommentarer
Trackback
