It's only in my head

Jag känner mig luden och liten, ihopsjunken och obefintlig. Det sitter nu i skallen och gnager på mitt förnuft. Jag känner mig som en försökskanin i ett misslyckat expriment. Det är inte på riktigt, jag kan inte ta på det, men ändå så är det så verkligt. Min verklighet, min värld, bubblan börjar komma tillbaka och jag sitter där själv och svamlar ut ord i tomma luften.

Har lämnat den så kallade smekmånadsfasen och börjar gå mot helvetet. Och ändå sätter jag inte stopp, inte förrän på söndag. Men det tär redan på mig, alldeles för mycket. Försvinner.