It's only in my head

Lotta fyllde år igår, min underbara älskade kära vän. Grattis till henne (i efterskott).

Vi var på Olearys och åt, Lotta, jag och lite maxfolk och sen lite annat folk som ville fira Lotta. Vi satt vi två bord, max-bordet och de andra. Det var väldigt trevligt, en massa skratt och prat. Men så tog min ångest över... Folk drack, inte så många men ändå, och jag kände att jag var tvungen att ta det lugnt för har redovsining om 1½ timme, måste vara pigg och fräsch då. Men jag klarar inte av att vara runtomkring folk som dricker öl efter öl, medan jag sitter där nykter och tråkig. Allt kom över mig och kände mig så utanför. Inte riktigt med i max-gänget, för... eh ja jag vet inte, känns bara halvt med. Sen dom andra... aldrig riktigt varit med där. Så där satt jag, ångestfylld och utan tillhörighetskänsla. Jag for hem och gömde mig under täcket. På lördag ska det iaf bli roligare, roligt värre till och med!

Känns som att jag behöver sova i minst en vecka, för att kunna vara människa igen, av olika orsaker. Men har inte tid att sova så länge, eller gå i ide i huvudtaget. Ibland är världen är för hård för en labil människa. Jag försöker bita ihop, men hela kroppen värker och skriker efter lugn.