Down low

Var rätt så pepp när jag for till jobbet, och det började bra. Erika och jag skämtade och skrattade. Men så kom folket och jag skönk extremt lågt. Det högg till i hjärtat och gjorde så fuckingjävla ont. Vad har jag ställt till med? Gick runt i min egna värld resten av passet, det var hemskt. Bet mig i tungan x-antal gånger för att inte börja gråta. Hemma i min säng bröt jag ihop och grät som ett litet barn, tårarna tog aldrig slut. Kände mig så jävla ensam. Somnade till slut.

Vaknar med en klump i halsen, helt förstörd. Har jag gjort världens största misstag? Jag orkar inte, jag pallar helt enkelt inte. Fel tankar formuleras i skallen, jag är rädd, livrädd för livet och för mig själv. Hur ska jag kunna plugga när jag inte ens klarar av att leva?

Kommentarer
Postat av: martina

mina armar är runt dej hela tin och tusen varv!

2008-09-14 @ 16:36:58
URL: http://mae.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0