It's only in my head

Jag biter ihop på dagarna, när jag är på skolan, men så när jag kommer hem, hungrig och slut efter dagens tänkande faller jag sönder. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, hur ska det någonsin gå, hur hur hur!?

Nemo rev just ner en vas på golvet, har hänt förut, men denna gång gick den sönder. Det small, och så var det glassplitter överallt. Jag skrek och blev skitarg. Men egentligen är jag inte arg för att den gick sönder, jag är inte arg på henne för att hon puttade ner den, jag är arg på så mkt annat men jag säger aldrig nåt. Och nu är jag sprängfull med ångest och vet varken in eller ut. Känner mig så maktlös, även fast det är jag som sitter på svaren, bara jag som kan vända allt, men jag vet inte hur. Jag har inte hittat nåt sätt som fungerar för mig och tiden börjar rinna ut.

Allt är för mycket och inget är för litet.