It's all falling down on the concretefloor

Det var bättre och jag levde, men så rasade allt ihop. Eller jag rasade, ramlade, smällde rakt ner i det stenhårda golvet. En klassisk serie-vurpa, fast smärtan efter denna har etsat sig fast i min rygg. Jag har skrikit och gråtit av smärta, nu gör jag varken eller. Inget hjälper. Är bara så fuckingjävlaless på att känna mig fast i mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0