Stor dag, stora krafttag.
Hade en dröm, en orealistisk sådan trodde jag, om att bli klar med artikelgranskningen innan jag skulle till psykoterapeuten kl13, vilket betydde att jag var tvungen att vara klar vid tolvtiden för att hinna äta lunch innan. Ställde väckaren på 8, somnade om. Gick upp halv nio, frukost och så somnade jag i soffan, som vanligt, med Nemo liggandes på min mage. Jaha där var min dröm borta. Vid 10 började jag med uppgiften som skulle vara på 2-4 sidor. Kvart i tolv känner jag mig KLAR! Helt magnifikt underbart sanslöst orealistiskt men så sant så sant!
Samtalet gick bra, det är bra, till nästa gång ska jag tänka över om jag tycker att denna braiga känsla är tillräckligt bra för att fortsätta så allt blir mycket bättre. Såklart det är bra, det är bäst, mig blir ni inte av med än!
Ska alldeles strax klä på mig och ge mig ut i frysa-näsan-till-döden-kylan för att möta Tuss och så ska vi gå tillsammans till Martina. Middag, med fem tjejer. Det kan inte bli bättre just för ikväll. Men sen kommer mitt hjärta att gråta floder av tårar när jag inser att du inte bor i huset bredvid längre, när jag förstår att du faktiskt har flyttat, på riktigt. Det känns tungt, men sorgen och det ökade antal meter emellan oss får komma ikapp mig sen. Ikväll ska det vara bra, för vi är bra. Snart har jag iaf nån att hälsa på i Stockholm, om man ska se det från den positiva sidan.
Dags att bli uppstoppad mumie och dra ut i kylan.
Samtalet gick bra, det är bra, till nästa gång ska jag tänka över om jag tycker att denna braiga känsla är tillräckligt bra för att fortsätta så allt blir mycket bättre. Såklart det är bra, det är bäst, mig blir ni inte av med än!
Ska alldeles strax klä på mig och ge mig ut i frysa-näsan-till-döden-kylan för att möta Tuss och så ska vi gå tillsammans till Martina. Middag, med fem tjejer. Det kan inte bli bättre just för ikväll. Men sen kommer mitt hjärta att gråta floder av tårar när jag inser att du inte bor i huset bredvid längre, när jag förstår att du faktiskt har flyttat, på riktigt. Det känns tungt, men sorgen och det ökade antal meter emellan oss får komma ikapp mig sen. Ikväll ska det vara bra, för vi är bra. Snart har jag iaf nån att hälsa på i Stockholm, om man ska se det från den positiva sidan.
Dags att bli uppstoppad mumie och dra ut i kylan.
Kommentarer
Trackback
