It's only in my head

Sitter hemma och ser på simning. Morrar åt Vider som vann. Vet inte varför, men jag hörde Viderman och det går bara inte. Har nyss slaffsat i mig tacos-resterna från igår, det var okej. Godare igår. Allt var godare igår. Har varit på vårdcentralen idag och känt mig som världens minst viktigaste människa. Hämtade ut mina oviktiga anti-inflammatoriska tabletter och host-smörja på apoteket och cyklade hem, med oviktigheten i minnet. Kommer hem och börjar läsa en bok (14 år till salu) och dör efter några enstaka sidor. Har jag rätt att känna mig ovärd?

Om du tänker att du inte får känna dig ledsen enbart för att andra har haft det värre, så skulle bara en endaste människa i hela världen få vara ledsen. Det funkar inte. (En klok själ, ej Frida)