It's only in my head

Sitter på nu Arlanda och försöker ta kål på en massa tid, inte bara minuter utan timmar, timme efter timme. Har varit på resande fot sen 02:30 tidigt imorse. Först båt från Visby till Nynäshamn. Det var ett enda stort fylleslag, skulle även kunna kalla det en efterfest. 98% av människorna på båten (dvs supande, stekande, rättkammade stockholmare, unga sådana) var onyktra och stank fylla - svett, annan lort och alkohol såklart. Inte fräscht, inte alls. Jag satt och morrade för mig själv, ensammast på hela båten. Tack och lov somnade jag, även fast jag glömt min nackkudde. När jag sedan vaknade upp hade fylleslaget lugnat ner sig och istället blivit ett däck-party. Hälften av alla hade däckat på golvena. Nice nice. Och jag överlevde denna båtresa, nästan ett under!

Därefter buss till cityterminalen, frukost där iform av medtagna mackor för att sedan åka flygbuss till Arlanda, där jag som sagt nu befinner mig. Jag älskar att vara på resande fot! Dock älskade jag även att vara hemma, med lagomt avstånd till mina nära och kära. Längtar efter min lill-snorkas (Nemo), min älskade hjärtekärlek (Magnus), mina mamma-kompisar (Tres och Lina) och såklart småbebberna som dom är mamma till. Längtar även efter min The Killers-kompanjon (Lotta), min familj och såklart min alldeles egna säng med mitt alldeles egna täcke och mina alldeles egna kuddar!

Min Gotlandsresa har varit very nice. Dock lite för dyr (har nog mig själv att skylla... eh he). Vi har haft det soligt och varmt, underbart och skönt, sandigt och grusigt i skorna, dyngsurt (endast en kort stund) och skrattande. "Flöööööö". Hahaha. Trodde jag skulle dö av skratt.

Tack min älskade Emmy för den här veckan!

Nu är det knappt 6 timmar tills jag får träffa mina speciella älsklingar, Nemo och Magnus! Längtar!