Glas och diamanter
Det känns som jag gått in i en glasvägg och sedan ätit upp det krossade glaset, som var i tillräckligt små bitar för att få plats i munnen. Svalde glaset och nu gör det ont så fort jag använder halsen, till viktiga saker och livsviktiga saker. Glassplitter ser nästan ut som diamanter... tänk om jag hade stoppat diamanter i min mun i stället, tänk vad halsen hade varit snäll och ojoj, vad rik jag hade varit. Magen hade varit värt en förmögenhet och då kanske kroppen hade varit snällare mot lilla magen.
Kommentarer
Trackback
