Mos
Varit hemma i 1½ vecka nu. Ibland går det bra, ibland är det tyngre. Ryggen och psyket tar skada, samtidigt som hjärnan glupskar åt sig av allt jag läser och kroppen är mosigt skön. Sommaren fortsätter utanför mitt fönster, utan att jag märker av det. Jag skrattar och gråter i samma mening. Är allt som vanligt?
Kommentarer
Trackback
