It's only in my head

Igår kväll väcktes lite hopp i allt kaos, som krossades för en kvart sedan. Vad är det för fel på mig? Tydligen kan inte jag skriva, fast jag anser att det är en av mina starka sidor. Aja, efter tio minuters tårkalas fick jag ett nytt besked och fast det inte blev som jag önskat känns det ändå okej att veta, slippa dingla över ovisshetens havsgrav. Jag är ledsen, men glad. Det är väl mitt liv i ett nötskal.

Läst om mig själv, med det nya perspektivet, för första gången. Det känns. Så.