Vardagen på intåg
Hissen går inte riktigt ändå upp hos mig, det har jag och Magnus konstaterat i helgen. Är tydligen reparation på de två översta våningarna. Det märktes återigen imorse då jag såg att han glömt mobilen hemma. Det första jag tänkte var nämligen att jag måste skicka sms till han och berätta att mobilen är hemma. Inte helt genomtänkt.
Veckan som varit...
Veckan började tungt, så tungt. Blev akut sjukhusvistelse för min kropp är inte snäll med mig. Återigen fast i en sjukhussäng, med en massa smärtlindrande och tårar. Tack och lov att det bara är min kropp som jävlas, och inte lillans. Räckte iaf med ett ingrepp och en natt på sjukhuset. Blev dock för mycket ändå.
Har spenderat de senaste dagarna med att försöka hitta oss till rätta i vardagen, lill-familjen. Försökt landa igen.
Imorgon börjar Magnus jobba, då blir Elma och jag själva om dagarna. Oj vad vi ska mysa då!
Just ja, var på bvc i fredags och lillan har nu passerat sin födelsevikt och väger hela 3640 g och är 52,5 cm lång! Så hon har kämpat på bra med ätandet, så duktig så! Nu ska vi försöka sluta med ersättning och hoppas hon nöjer sig med att bara amma.
Lite mer energi
Från att ha sovit ungefär 23 ½ timme om dygnet har lilla Elma börjat vara vaken lite mera, både om dagarna och om nätterna. Ska dock inte klaga, vi är så glada att hon har fått mer ork till att vara nyfiken på världen. Lillan gick nämligen ner lite mycket i vikt i början och har därför varit väldigt energifattig, men nu ammar hon och äter ersättning med tre timmars mellanrum och ökar sakta men säkert i vikt. Hon har till och med börjat vakna av sig själv och söka efter mammas tutte innan tre timmar har gått. Mamma och pappa är så stolta över lillan!
Bjuder på en bild från i måndags, då lilla Elma tog sitt första bad!
Älskade lilla
Mys på BB
Första kortet på alla tre tillsammans
Äntligen hemma
Att ärva är vackert
Skyldig...?
Minus 30 grader. Hej och hå.
Tjockisen
Bjuder på en bild på magen från i tisdags, i vecka 37 (36+0).