Dagens
Dagens fju-pju (dvs utandning): redovisningen avklarad.
Dagens bubblare: riskudden.
Dagens dåliga: mina fötter.
Dagens goda: mörk choklad med kakaobönor.
Dagens idé: att börja måla igen.
Så diffust
Och tenta i övermorgon, hur ska det gå? Har inte pluggat ett skit.
D-day
Jag börjar redan kallsvettas och magen är inte reko. Ja, jag kommer att fortsätta vara nervös och jag kommer att darra på rösten, det kommer att vara skitjobbigt men DET KOMMER ATT GÅ. Hoppas jag. Kan inte den här dagen vara över?
Avslut...
Jag fyller år i övermorgon! Woohoo eller woonee? Just nu nee för jag har tenta dagen efter = plugg heeeeela dagen.
-Jag kanske är smartare än vad jag tror. Tack Emmy :)
Nemo
Vad skulle jag ta mig till utan henne? Hon är min solstråle! Dessutom svarar hon på alla mina frågor, kanske inte alltid så förstående svar, men dock svar. Jag är aldrig ensam på riktigt.
Mitt val för kvällen
Struntar i VG-uppgiften, jag väljer livet i stället. Just nu känns det inte som rätt val, och förmodligen inte imorrn heller då det är redovisning för hela slanten. Men någon gång i framtiden kanske jag kan titta tillbaka och inse att jag valde rätt, för hälsan ska väl gå först, eller?
Kvällen är iofs inte slut, kanske stannar uppe länge, sover ändå skit så vad spelar det för roll? Aja, får se. Jag känner mig bara så jävla misslyckad om jag inte får vg (och då måste jag göra vg-uppgiften). VG är ju fan inte bra nog egentligen, inte i min värld, och nu ska jag bara nöja mig med ett g? JA JAG VET, DET ÄR ETT I-LANDS-PROBLEM. Men dock ett problem. Men livet ser inte lika ut som det gjorde på gymnasiet, då var ett bra (dvs det bästa) betyg högst upp på prio-listan, nu vet jag inte längre. Min värld är upp och ner, som vanligt nuförtiden. Det var fan lättare förr när man levde i ovissheten och sin egen drumdristighet utan att man insåg hur idiotiskt man agerade. Egentligen hatar jag ovisshet, men den här ovissheten är den enda som är bättre. Då var man helt och hållet inne i sjukdomen, och även fast man mådde skit så fanns inget annat och det var lättare på något sätt. Det är sjukt. Världen är sjuk. Jag är sjuk.
Tom i blicken
Skakar, magknip och fryser. Jag är inte sjuk, det är bara för mycket. Jag kan knappt andas. Känns som att jag har en utdragen panikattack. Jag vill inte ens äta, mår så illa. Och om jag INTE VILL äta, då är det illa.
Sidospår
Det gick bra på jobbet idag med, men var en person kort. Jag och Erika fick slita, utan rast i sisådär 7-8 timmar. Men vi höll humöret uppe ändå, mest hela tiden iaf. Så slut sen, men jag har inte stannat upp än, och det ska jag inte göra heller förrän jag går isäng, då kan jag krascha.
Frejamiddag även denna söndag, ikväll hos Tuss. Kom dit, och maten var klar. Underbart! Och underbart sällskap, underbart gott och underbart tryggt, underbart roligt, underbar saknad och underbar likör (hehe). Underbart slut på veckan.
Nu ska jag försöka hitta till den stora vägen igen och fortsätta med uppgiftsskrivandet.
(Jag lever och ler)
Kväll.
Nån som vill vara barnvakt åt mig? Bara att säga till så kan vi se när det passar.
Dag.
Höst och allt vad det innebär
"When you want more than you have
you think you need
and when you think more than you want
your thoughts begin to bleed
I think I need to find a bigger place
'cos when you have more than you think
you need more space"
Ovanför ytan
(Dock ser jag lite halvers, ena ögat varar och jag ser lite grumligt. Hmm.)
So when it comes down...
Nemo rev just ner en vas på golvet, har hänt förut, men denna gång gick den sönder. Det small, och så var det glassplitter överallt. Jag skrek och blev skitarg. Men egentligen är jag inte arg för att den gick sönder, jag är inte arg på henne för att hon puttade ner den, jag är arg på så mkt annat men jag säger aldrig nåt. Och nu är jag sprängfull med ångest och vet varken in eller ut. Känner mig så maktlös, även fast det är jag som sitter på svaren, bara jag som kan vända allt, men jag vet inte hur. Jag har inte hittat nåt sätt som fungerar för mig och tiden börjar rinna ut.
Allt är för mycket och inget är för litet.
Murbygge
Det är jag som tagit avstånd, men ändå känner jag mig så ensam och övergiven.
Klockan tickar...
Lördagskvällen blev lyckad, och det tackar jag Tuss och Mubbe för! Fast slutade iofs med att jag ramlade på cykeln, äkta Frida. Men det gick bra, bara lite ont i armen. Söndagen var dåsig, dimmig och drolig (kom inte på ett till ord på d). Sov ända fram till storhandlingen på Maxi, sen söndagsmiddag med de 5 underbara, därefter film. Sov i början av den, men vaknade till liv i slutet. Vi åt efterrätt och jag fick ångest, inte därför, utan för att jag började tänka mer än en timme framåt.
Idag är det måndag, jag vet inte varför, förmodligen för att den brukar komma efter söndag. Jag gillar inte denna dag. Har varit i skolan hela dagen och skrivit på paperet med basgruppen, men jag ville bara hem. Helt väck i skallen, orkeslös och ångestfull.
Nu har jag ätit middag och vill ha mera. Borde träna, måste plugga, min tunga svider, vill fara på affären, vart tog livet vägen? Allt är för mycket, inget är för litet, hur ska allt gå ihop? Hur ska jag klara av allt? Det är KAOS i min sfär.
Shopping
Nu ska jag ta itu med nästa timme.
Vad händer ikväll? Vet inte om jag klarar av att sitta hemma, har ingen som kan komma och rädda mig. Eller?
Ner och upp
Vaknade rätt så utvilad och inte så depp. Har tagit mig upp ur sängen och ska snart dra ner på stan. Jag tar en timme i taget, för jag orkar inte att leva en hel dag, men en timme det borde gå bra. En timme i taget. En timme, bara en timme, sen kanske en till, om jag klarade första timmen. Bara en timme. Det klarar jag.
Upp och ner
Knäckt imorse, fortfarande, så jag gick och la mig efter frukosten igen. Det brukar göra att jag är på bättre humör när jag vaknar upp men inte idag. Vet inte varför världen är upp och ner ibland. Snart ska jag på öppenvården, tror det kan bli jobbigt och jag vet inte vart jag ska ta vägen för jag gråter nästan redan. Ikväll ska jag på pipes med en massa folk i klassen, är det tänkt iaf. Men jag vill gömma mig, är stressad och förstörd och förstår inte hur jag ska klara av det. Men jag vet att det brukar bli bättre, bara jag tar mig ut, men jag vet inte riktigt, tror någon måste DRA mig ut. Vill du?
Huset i mitt hjärta...
Jag vill som tillbaka till huset, men ändå inte. Det är så tryggt där, och man slipper allt som har med plugg att göra, där har man faktiskt tid att läsa en bra bok som man är sugen på. Där har man tid med sig själv, och där funkar maten. Men huset förändras, och om jag skulle vara där nu skulle det inte vara detsamma som då, inte samma människor med samma känslor inom sig. Men kommer alltid att sakna den tiden som vi delade med varandra i våras. Den underbaraste tiden i mitt liv, fast det var kantat med ångest. Men den tryggheten, gud vad jag saknar den. Oj nu blev jag sentimental och tårögd. Saknar mina medsystrar!
Nu ska jag försöka plugga.
Plugg sim pligg
Down low
Det borde vara bra, men jag har så mycket att brottas med på insidan att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så mycket jag borde göra, läsa en massa i kurslitteraturen men jag kommer inte framåt. Fortfarande hjärndöd från internatet, tom i skallen. Trodde att den känslan skulle försvinna, men det blir bara mer och mer påtaglig. I'm down low.
JA!
Men nu kan jag andas ut. Pjuuuf.
"jag vet inte"
Tiden bara flyger iväg när man har tråkigt
Imorse när jag vaknade var jag helt tom inombords, jag ville inte ens dö, och då är det illa. Känner ingenting alls, bottenlös. Inget fastnar hos mig, stirrar rakt fram utan att se något.
Hade inte krafterna för att trotsa omotivationen, så jag stannade hemma idag och jag vet inte vad jag ska tro om det. Behövde sova, var helt kaputt efter helgens slit och jobbigheter, men vet inte om det var så bra att vara hemma, inte om det upprepas allt för ofta. Är livrädd för att det kommer att bli som förra hösten. Och då vet jag hur det kommer sluta. Blev iofs bättre efter det, men pallar inte med flera månaders av apati. Jag vill bara inte! Men ändå så gör jag inget för att motverka det... zoombie.
Citat
"En äkta vän står aldrig i vägen för dig, om du inte råkar vara på väg nedåt"
- Arnold Glasgow
"Människan kan inte upptäcka nya oceaner förrän hon fått modet att förlora kusten ur sikte"
- Okänd
"Att lära utan att göra, är som att älska utan att röra"
- Okänd
Down low
Vaknar med en klump i halsen, helt förstörd. Har jag gjort världens största misstag? Jag orkar inte, jag pallar helt enkelt inte. Fel tankar formuleras i skallen, jag är rädd, livrädd för livet och för mig själv. Hur ska jag kunna plugga när jag inte ens klarar av att leva?
Trögdag
Sen åt jag (less) och sov åter igen. Pluggdagen blev mest en sov-dag, helt knäckt. Lyckades plugga litegrann iaf nu på kvällen, före promenaden med Anna, den behövdes. Just ja, pluggat efteråt oxå, läst i grundboken. Nu ska jag återigen cykla iväg till jobbet, snälla gå lika bra som förra natten.
nattjobb
Vet inte vad jag ska skriva, det är tungt annars.
B-Ångest
Ångestbuffé
Ångestbajs
Ångestbropp
Ångestbobb
Ångestbläsk
Buffé+hetsätare=smart?
Idioter!
Morgon
Sov verkligen skit inatt, glömde ta mina piller, och vetskapen om att jag MÅSTE sova hjälpte inte heller. Jobbar nämligen natt inatt, och har egentligen inte tid att sova någonting under dagen, men kanske måste ta mig tid. Får se hur det känns senare idag. Kanske skjuter upp träningen till imorrn istället. Nu ska jag snart gå till skolan... soft dag idag sen fika med älsklingarna! Så underbart.
Ha det bra!
Ps. Jag vet att jag har bestämt mig, men tvivlet inom mig gnager på, det som får mig att inte vilja fortsätta.
Nysimmad
Nu är jag irrig och virrig och trött och slut i kroppen men måste vara pigg och alert och allt sånt. Jag vill inte, men jag vill, fast ändå inte. Åh. Hej kom och hjälp mig. Men ingen kom och hjälpte mig.
Första svackan
Förmiddagen
Nu ska jag läsa lite artiklar innan jag ska hänga med Anna en stund. Jag ska bli duktig.
Mitt val
Håll mig i handen och stötta mig.
Sockerhög.
Hur fan ska jag få till mitt liv som jag vill ha det? Varför tänker jag inte? Jag tror jag har gett upp, omedvetet. Jag kämpar inte ens, jag gör inte det. Fy Frida. Du som hade kommit så långt, varför har du kastat bort det? Jag vet inte hur jag ska vända på allt, är rädd att det måste gå alldeles för långt först, det vill jag inte. KÄMPA. God damn it. Skärpning.
Idioti
Varför ger jag mig själv en orsak till att bli arg på mig?
Det är bara jag som kan välja, varför gör jag det aldrig?
Ingen träning ikväll, för jag riktade irritationen som jag hade mot andra på mig själv i stället och kan nu inte gå. Bra Frida, väldigt bra. Lyckat. LESS. När ska jag inse vad jag håller på med, och faktiskt sluta upp med dumheterna?
Just ja, nu ska jag bryta ihop, för det kryper närmare och sen plocka upp alla bitar.
(det står iaf "KLÖS EJ" på mina fötter, tack Emmy)
Morgon
Hade ställt väckaren på 9, snoozade två gånger, men klev upp innan den ringde sista gången, för jag var som ändå vaken. Kände efter.... hmm.... kändes helt okej faktiskt. Men hungrig som en gris. Efter frukostarna kom dock smällen, nu vill jag bara gå isäng igen och gömma mig för all framtid.
Jag får bara inte klösa på mina fötter, helst inte när jag inte har nån cykel! GAH. Sluta dumma dig för fan. Så less på mig själv.
Tillägg...
Third times the charm?
Börjar med att jag får punka på cykeln, efter 8 timmar i skolan, 3 på jobbet och bara en måltid mat intagen. Inte riktigt vad jag önskade. Tänkte att det bara var nåt pucko som släppt ut luften, så mamma och jag pumpade upp däcket, men inte fan hjälpte det. Tack för den. Tappar sedan ut all post i trapphuset, för att sedan komma in i lägenheten och se att mitt barbord raserat. Det sitter inte alls fast i väggen längre, inte ens lite.
Så nu känner jag mig isolerade och handikappad (utan cykel) och sitter numera på golvet. Tack för den. Annars är det bra, förutom att jag vill dö varje morgon. Bra bra.
En tradition skapas
Nu ska jag skriva en lista som jag ska hänga upp på kylskåpet (och hoppas på att Nemo inte river ned den) så jag kommer ihåg vissa saker, allt för att göra livet lite bättre och gladare och ljusare och roligare och härligare osv.
Sen plugg och känna mig ännu duktigare.
Nystart nr 281901?
Jag sover skit, vet inte om det är för all stress eller för katten som aldrig är tyst. Kanske är en blandning. Ringde Josse när jag låg där i sängen och drog mig... Träna? Båda var sega, men till slut tog vi oss till iksu, och det var bra. Nu har jag börjat igen, och då kan det bara bli bättre.
Igår var det en dag som jag helst av allt vill glömma. Jag föll, och jag tog mig inte upp på flera timmar. Vilket gjorde att jag tog några mer eller mindre idiotiska beslut. Men idag är det en ny dag, 0-0. Det har bara varit för mkt att ta in och för mkt att klara av den senaste veckan, och jag har kört på utan att andas, så jag kraschade. Dock har jag inte gråtit, vilket jag hade behövt, och behöver fortfarande. Men det kommer när det kommer.
Nu ska jag försöka få tillbaka livsglädjen, och viljan till att faktiskt vilja stiga upp på morgonen. Än så länge vill jag bara dö när väckaren ringer och jag inser att det har blivit en ny dag. Men det kan bara bli bättre nu, eller hur!?
Först av allt skulle jag bara vilja spy, så jag är tom och kan börja om på nytt.
Stress hit och dit
Vaknade av att två ljuslyktor damp ner i kudden bredvid mig. What? Nemo som var övervänt på att jag skulle stiga upp. Tänk om jag hade fått dom i skallen, AJ säger jag bara. Måste nog hitta ett nytt ställe till dom.
Idag är det först möte med basgruppen, ska sammanfatta våra artiklar. Sen hem och äta lunch och därefter Freja. Kommer att missa första timmen av föreläsningen i eftermiddag, känns inte alls roligt. Jag HATAR att komma sent. Men känns som att jag måste på freja, var inte där förra gången. Måste komma ihåg att anmäla mig innan! För det hinner jag verkligen inte göra efteråt. Jag hatar att stressa, känns som att jag inte gjort nåt annat den senaste veckan. Jag behöver andas! (inte äta)
Jag kommer med största sannolikhet att ramla ner i dammen senare idag. Känns väl sisådär, men jag lär nog inte vara den enda isåfall. Sen dusch, därefter faddermiddag följt av utgång, det blir nog roligt. Det ska bli roligt.
Jag vet inte riktigt hur jag mår, ena stunden vill jag dö, den andra stunden skrattar jag och lever. Det är inte roligt att allt går så jävla upp och ner. Vet som inte vad jag ska tro. Nu måste jag ila, som vanligt.
Uppdatering.
Men for hem efter lekarna, kände att jag behövde ladda mina batterier, istället för att gå på tomgång. Det var bra tänkt. Jag drack sirap och försökte plugga. Sen sov jag, alldeles för länge, men är redan trött och vill sova mera.
Dags att laga mat och sen fara till tomtebo för att bygga en flotte (som förmodligen inte kommer att flyta). Men det blir nog bra det.
(lite sorg dock på affären, annars bra.)
'*/½
Kändes iaf lite bättre i skolan idag, hade en föreläsning om.... ja va fan handlade den om? Typ nåt med forskning. Och trevliga tjejer i min klass. Det gillar vi. Nu måste jag göra tusen saker samtidigt.
Vad är felet?
Fet
Ful
Tjock
För lång
Äcklig
Vidrig
Stor
osv
Eller är det nåt fel på alla andra.
Saker jag inte klarar av att ha i mitt kök: Smör, ost
Panikångest.
Inspark 1
(Jag är fortfarande sjuk, inte sjuk, men sjuk och det är tungt.)